Indy flyttade in

Publicerad: 07/05 10:49
dscn1245

Den 8 mars 2009 besökte vi Kennel Ancer's i Imatra och träffade Indy för första gången. Han ligger längst fram på bilden.

Jag och sambon har pratat om att skaffa hund i kanske två år. Men hela tiden har vi tänkt att det inte är rätt tid just nu. Tills vi hittade rasen Drever.
Då gick det plötsligt undan.

Den 31 December 2008 mejlade jag en kennel i Imatra som planerade en kull valpar till februari. Några mejl senare hade vi sagt att bara det fanns tillräckligt med hanvalpar i kullen så ville vi gärna ta oss an en liten jycke – vi var tredje i kö.
Den 6 februari fick jag ett mejl strax efter sju på morgonen med de glada nyheterna att Emma fått 6 valpar – 4 hanar och 2 tikar. Några timmar senare var valparna 10 – 5 hanar och 5 tikar!
Sedan började den långa väntan på att få veta vilken av de små som var vår…
Namnet var redan bestämt – Indy efter Indiana Jones.
Kenneln hade en webbkamera och både jag och sambon satt klistrade vid datorerna både hemma och på jobbet.
Alla blev involverade – oavsett om de var intresserade eller inte.
Valparna växte, öppnade ögonen, började tulta runt och sov i en stor hög. Allt de gjorde var gulligt och varje gång kameran var avstängd kändes det som om vi blivit berövade en stund med vår hund.

Den 8 mars körde vi tur och retur till Imatra för att hälsa på. Tänk om uppfödaren inte godkände oss? Tänk om en av valparna trots allt inte var vår? Har vi nu tänkt efter ordentligt – kan vi verkligen ta hand om en valp?
Alla frågor försvann i samma sekund som vi klev in i ”barnkammaren” och 10 ostadiga drevervalpar attackerade våra fötter och drog i våra byxben.
De var 5 veckor gamla och personligheterna kunde skönjas men var inte så tydliga ännu. Men en valp var lite mer social än de andra. Han krälade gärna upp i knät och tuggade på våra fingrar…
Vi valde tre favoriter – den sociala lilla valpen med pricken på nacken stod överst på listan.
Sedan åkte vi hem och fortsatte att vänta.
Den 28 mars skulle vi hämta hem vår Indy. Allt var förberett – han hade halsband, koppel, säng, massor med leksaker, filtar, klotång, mat och grisöron. (Och en hel del andra saker som jag aldrig vågade visa sambon att jag redan inhandlat.)
Var han vår? Valpen som uppfödaren Heli kallade Täplis?
Två dagar innan vi skulle köra till Imatra kom beskedet. Killen med pricken var Indy.
Papperna var påskrivna, informationshäftet låg i väskan och i bilen väntade hans transportbur. Äntligen fick vi hem vår lilla valp!

Indy2

Indy cirka 9 veckor gammal.

Nu har Indy bott hos oss i 6 veckor. Han har hunnit med mycket.
Springa i skogen, rymma till grannen, försöka jaga traktorn på åkern framför huset, tuggat sönder sin säng, vara rädd för sodamaskinen och diskmaskinen, tuggat sönder en ladddare till mobilen och mobilen och ätit upp en tops som vi inte förstår var han hittade…
Han har också fullständigt erövrat våra hjärtan.
När han kryper upp i våra knän och lägger sig tillrätta för att sova, när han på morgonen välkomnar oss med blöta pussar och en energiskt viftande svans, när han stolt lyder våra kommandon och får vara duktig – då smälter man och glömmer att han rev ett stor hål i ett par favoritbyxor…

Den här bloggen handlar om hundar. Indy är förstås den röda tråden – det är ju han som tar mig in i en ny värld. Men det är inte bara en blogg om mig och min hund utan om allt som rör våra fyrfota vänner. Jag räknar också med er läsare – kommentera tipsa och hör av er!

Det finns cirka 600 000 hundar i Finland och i snitt lägger vi ner 310 euro per år på dem. 2 800 människor jobbar inom hundtillbehörsbranschen. Det här med hundar är stort. Nu förstår jag varför.
Indy visade vägen.

Indy  12 veckor gammal lägger sig till ro bland kuddarna för att sova.

Indy 12 veckor gammal.

2 Comments

  1. Kommentar #1 - Gunilla Danielsson: 11/05 18:24

    Hej!

    Vi har en 6-årig drevertik, Kia, hon liknar er Indy. Ni vet säkert att drevern inte är en ras för latmaskar samt att den behöver en mycket fast hand. Såhär med facit i handen vet man vad man borde ha satsat på, nämligen lydnadsdressyr. Vår Kia vaktar också vårt hem, tandgripligen om det kommer främmande människor. Kia jagar hare, räv o mårdhund ibland allt som rör sig, ännu har hon nog alltid kommit då husse tycker att jakten är slut för dagen. När hon har jagat tar hon det lungt hemma o vill knappt ut, och regn det avskyr hon (om det inte är jakt på gång). Hon är väldigt familjekär o lugn inomhus. Vi har ett barnbarn (2 år) o vi får hålla ögonen på dem för Kia tycker inte om att någon tar i henne plötsligt, hon vill själv ta initsiativet. Jag brukar säga att Kia är väldigt klok och piku lite ouppfostrad.


  2. Kommentar #2 - annikamadejska: 11/05 19:34

    Vad roligt att höra av er! Jo drevrar är lite krävande. Och Indy behöver redan en hel del motion och den fasta handen jobbar vi på… :) Det blir valpkurs snart – bara vi hittar en lämplig. Indy växte upp med två barn på kenneln och verkar tycka att de är okej. Eldprovet kommer väl i sommar när mina systrar kommer med sina barn i två omgångar. Vad Indy tycker om regn kan ni läsa i nästa inlägg!


RSS feed for comments on this post.

Hundkojan

RSSHundkojan

Indy lär Annika Madejska att sitta fint

  • Om Bloggaren

    Annika Madejska är en av 1773 kvinnor som 2005 flyttade från Sverige till Finland. Hon är född och uppvuxen utanför Lund i Skåne och bor numera i Vichtis. Tidigare har Annika haft katter, fåglar och kaniner – aldrig en hund. Indy är en av cirka 255 registrerade drevrar i Finland. Han föddes den 6 februari i Imatra och har 9 syskon. Drever är en jaktras som beskrivs som både självständig och envis med mycket stark jaktinstinkt. Indy ska i framtiden jaga tillsammans med sin husse.
  • Kalender

    maj 2009
    M T O T F L S
        jun »
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • Arkiv

  • Kategorier