Vi gör vårt bästa för att Indy ska få en rejäl uppfostran och bli en lydig hund som man vågar ta med ut i civilisationen utan att orsaka kris och panik.
Vi läser på och läser på – och sedan försöker vi omsätta böckernas goda råd i praktiken. Med ytterst varierande resultat.
Indy reagerar liksom inte riktigt som valpar ska göra enligt böckerna.
Exempel 1: Boken säger att om valpen inte följer efter när den går lös ska du smyga iväg och gömma dig. Då blir valpen orolig och börjar leta och inser snart att det är bäst att hålla ett öga på husse/matte – annars försvinner dem.
Verkligheten med Indy: Indy börjar nosa på något spännande, vi fortsätter att gå. Vi gömmer oss. Indy kommer inte. Vi går tillbaka mot honom för att fånga hans uppmärksamhet för att sedan röra oss snabbt ifrån honom igen. Indy tittar upp och far iväg mot något annat som luktar spännande.
Vi försöker göra oss roliga för honom (grannarna måste tro att vi blivit skvatt galna över en natt) och se till att roliga saker händer när han håller sig nära oss. Det enda det resulterar i är att vi ser ut som två clowner och Indy står fortfarande borta vid komposten och tittar mest fundersamt på oss…
Konstaterande: Vår valp verkar mer självständig, envis och självsäker än de där valparna som beskrivs i böckerna. Finns de där valparna egentligen på riktigt?

Exempel 2: Boken säger att man ska ignorera valpen när den bits och gå ifrån den. Då märker den genast att det inte lönar sig att bitas. Eller ge den något den får tugga på istället. Sista utvägen: ta tag i nackskinnet eller lägga valpen tills den lugnar sig.
Verkligheten med Indy: Om vi ignorerar honom blir han bara ännu hetsigare och det slutar med att han går upp i varv så mycket att han får rött kort och utvisas till sin transportbur för att lugna ner sig. Förhoppningsvis lyckas vi göra det innan han bitit  sönder ett par byxor. (Han är uppe i 4 byxor nu varav ett par har flera hål…) Ger vi honom något annat att tugga på så funkar det i två sekunder innan han försöker med tricket ”jag skulle bita i leksaken men missade” …  Och tar man honom i nackskinnet eller under hakan och ser honom stint i ögonen så blir han arg och då biter han på riktig – inte bara för att han vill leka. Han är minsann en valp med integritet och tillåter inte vad som helst (med rätta).
Konstaterande: Vi måste nog hitta på något annat…

Exempel 3: Böcker säger att valpar bara behöver den motion de får genom att leka. Promenader är inte att rekommendera för valpar på 14 veckor (nästan).
Verkligheten med Indy: Om vi inte ger honom tre promenader på typ 20 minuter om dagen (vissa till och med lite längre) så hamnar vi i vad som beskrivs i exempel 2 lite oftare än det mänskliga psyket klarar av. Han får så mycket överskottsenergi att han blir olidlig – detta trots att vi leker med honom, tränar kommandon och låter honom få hjärngympa med smarta leksaker eller godissök. Och vi har i böckerna hittat förslag på massor av lekar som vi glatt använder oss av. Men det är inte tillräckligt för Indy. Han behöver lite mer än så.
Konstaterande: Böcker är bra men hundar är så olika… Och det blir defenitivt till att gå på kurs. Flera kurser. Har någon numret till den där mannen som säger sig tala med hundar?

Till sist ett par bokstäver från Indy själv:
hjewhzsbnb cdri6 m˛ bn

Bra sagt tycker jag!