I dagens HBL kan man läsa om hur både finska och svenska kennelklubben börjat ingripa i avel som gått för långt.
Vissa raser har avlats till så absurda mått att hundarna i princip är sjuka redan när de föds. Hud som ligger i stora veck som orsakar exem, för mycket hud i ansiktet så att ögonkanterna viks ut och smuts kommer in som orsakar ögoninflammationer, stora huvuden som gör att tikarna inte kan föda sina valpar utan kejsarsnitt och så korta näsryggar att hunden helt enkelt har svårt att andas.
Hade dessa hundar levt i det vilda hade de aldrig överlevt. Så inte är det för hundarnas skull som vi avlat dem sjuka. Nej vi har gjort det för att vi människor tycker de är fina/gulliga/ser roliga ut när de ha raka bakhasor, har för öppen fontanell så att huvudet får en märklig kontur och har överdrivna kroppsproportioner.

I min värld handlar avel om att man ska leta fram de bästa exemplaren för parning så att man får sunda, balanserade och friska djur – oavsett om vi pratar hästar, katter, hundar eller kaniner.
För ska vi vara riktigt ärliga så gör vi oss själva en stor otjänst när vi belönar överdrifterna och absurditeterna. Inte minst en ekonomisk otjänst – alla som har djur vet vad en tur till veterinären kan göra mot bankkontot.
Även om man är försäkrad.
För att inte tala om den oro man lever med som djurägare och ens telning inte riktig är kry. Och ändlösa timmar av pälsvård, medicinering och annan skötsel som man hade kunnat ägna åt att göra roligare saker tillsammans med sitt husdjur.

När vi letade jakthund så gick vi igenom många raser. Ett bra tag såg det ut som om vi skulle skaffa oss en Große Münsterländer. Några andra raser var också på tapeten. Men en av de sakerna som vi fastnade för med drevern är just att den är väldigt frisk. Den har inte avlats på sitt utseende utan på sina jaktegenskaper. Ett tag förekom det avel på färg men eftersom jägarna var ointresserade av vilken färg hunden hade utan bara ville se resultat i skogen så dog detta försök till avel på utseende ut ganska fort.
Visst kan drevrar också ha sjukdomar och fel, men det hör till undantagen – inte regeln.

Jag tycker det är på tiden att något görs åt den osunda aveln. Det är vi människor som sitter med makten – det är vi som har skapat livsförutsättningarna för våra hundar och det är banne mig vår skyldighet att göra något så att deras liv blir bättre.
Och det hänger inte bara på uppfödarna. Det hänger på oss som vill ha en hund.
Tänk efter innan du väljer ras. Läs igenom vilka problem olika raser har, kolla med kennelklubben – skaffa hem försäkringsvillkoren från de olika försäkringsbolagen.
När du väl bestämt dig – lägg ner tid på att hitta en uppfödare som stöder kennelklubbens strävan att ändra rasstandarden för de hundar som lider av den osunda aveln (om det nu är så att du vill ha någon av raserna som hamnar på listan av raser som måste åtgärdas).
Det blir både du och hunden gladare av.