I dag fick Indy ett fruset köttben när jag kom hem.
Han låg och tuggade förnöjt på det medan jag stekte kyckling.
Ett par minuter senare fanns valpen där men inget köttben.
Eftersom det var ganska stort och dessutom stenhårt kan han inte ha slukat det på 5 minuter.
Vi letade på Indys alla vanliga gömställen.
Under korgstolen i hallen, under hyllan i köket, under soffan, bakom spisen, under kuddarna i soffan (mysigt med blöta grisöron när man sätter sig tillrätta…) och bakom vedlåren. Köttbenet är borta.
Så antingen så har vi en ovanligt glupsk valp med käkar som en vithaj (vilket vi tror emellanåt och har såren att visa) eller så får vi en obehaglig överraskning den dagen köttbenet blir övermoget och själv ger sig tillkänna…