I går var Indy på äventyr inne i Helsingfors.
Ett snabbt besök på Stockmanns avdeling för djurtillbehör resulterade i en visselpipa till husse (som förhoppningsvis ska kalla in Indy under jakten) och så fick Indy en leksak för att han var så duktig.
Husse valde.
En jättestor gris…
Ett ganska dumt val med tanke på att Indy just börjat upptäcka det hela med pojke/flicka och att man inte bara kan rulla runt och bitas.
För alla som sett Sex and the City – The Movie så får grisen samma behandling som Samanthas hund ger de dyra soffkuddarna…

Efter ett snabbt besök på redaktionen (tack alla som klappade på Indy) drog vi vidare ut på stan.
Det mest märkliga för Indy var att inte ALLA ville hälsa på honom.
Hemma på landet gullar alla med valpen och med alla menar jag våra 8 grannar.
Här inne i stan finns ju MASSOR med folk och Indy ville hälsa på varenda en och blev väldigt förvirrad när folk bara susade förbi.
Mycket lärorikt.

Senare samma kväll lämnade Indy en liten surprise till mig under torkställningen i tvättstugan.
Vi hade bråttom – skulle hämta husse som fått frigång och roade sig på en bar i huvudstaden – när jag upptäcker en pappersboll under torkstället.
Trodde det var en av de där pappersbollarna från mina fina skor som ska se till att de inte tappar formen.
Jag stegar snabbt dit och ska plocka upp den innan Indy hittar den och tuggar den till atomer.
Pappersbollen var förstås inget papper.
Där står jag med handen full av hundskit.

Och fastän jag älskar min hund och fastän jag vant mig att plocka upp efter honom – så finns det få saker som är så äckliga som hundbajs.
Det känns som om min hand aldrig kommer bli ren igen…