Indy är kräsen.
JÄTTE kräsen.
Nu vet jag vad ni tänker: Om man skämmer bort så får man skylla sig själv.
Men Indy var sådan här när vi hämtade honom.
Hans bror Nemo är inte alls kräsen på samma sätt – men också han är petig med sin mat.

När vi förberedde oss på att få hem vår valp sprang jag i djuraffärer både i Helsingforstrakten och på andra sidan Östersjön när jag besökte Skåne.
Jag bad om tips på godis till små valpar som man kan använda vid träning.
Påsar med högkvalitativa godbitar fanns med andra ord på lager när Indy kom hem.
De små benformade lammgodisarna luktade han knappt på innan han tittade på mig med en högst förolämpad min. Den påsen fick arbetskamratens Westie.
Risgodiset för valpar sög han på en liten stund innan han spottade ut det och lämnade det mitt på golvet. Den påsen åkte i soporna.
De fina bitarna av kyckling och lever som ALLA hundar älskar enligt den vana hundtränaren var intressant att studera men äta? Nope. Den påsen fick flickvännen Mandi.

Det enda godis Indy anstränger sig för är små små bitar av korv… Den kan vara hur billig som helst – han ÄLSKAR korv.
Jag försökte ladda hans Dog Brick (smart leksak för hundar) med bitar av hans torrfoder. Leksaken var inte ett dugg intressant.
När jag fyllde den med korv – då löste han den på några sekunder…

Just nu matvägrar Indy. Grynost på maten är inte lägre lockande nog för att han ska bry sig om att tugga ner sitt torrfoder.
Och inte hjälper det med att ta bort skålen och inte ge honom mat förrän det är dags för nästa måltid.
Nä, det behövs mer än så för att lille herrn ska bemöda sig att äta.
Så efter midsommar får jag väl koka leversås igen. Och baka eget levergodis.
Vi har tydligen en gourmand i familjen…