Häromdagen beklagade jag mig på jobbet över allt Indy försöker äta upp.
De senaste dagarna har jag plockat de mest märkliga saker ur munnen (eller svalget) på Indy. Pappersnäsdukar, isoleringsskum(?!), en knappnål(!?), en stor bit brosk som han tuggade loss från ett köttben, ett öra från en av hans mjukishundar och en stor glasbit han hittade i skogen.

Chefen kontrade dock raskt:
– I dag åt min hund upp ett par smutsiga trosor som han snappade upp ur tvättkorgen.
Den lilla italienska tryffelhunden hade tydligen snott åt sig trosorna och när husse sedan kom hem från jobbet blev han så till sig av glädje att trosan helt enkelt i glädjeyran försvann ner i magen.
Först fnissar man ju åt det bisarra i situationen. Jag menar – hur förklarar man för veterinären om trosan nu vägrar ta sig ut den naturliga vägen?

Dagarna gick och vi följde historien med spänning på redaktionen. Varje dag hoppades vi på ett glädjebesked, men trosorna lyste med sin frånvaro.
Och till sist fick chefen bege sig till djursjukhuset med en uttorkad och matt vovve.
Trosan hade satt stopp i systemet och nu kräktes han upp både mat och vatten. Röntgen och en undersökning lokaliserade underplagget och dropp och medicinering fick igång systemet och i morse hände det äntligen!
Trosorna kom ut!
Den naturliga vägen.
Efter 9 dagar.
Vovven var glad – chefen var glad.
Men det första som hände efter promenaden med den förlösande högen var en ny djupdykning i tvättkorgen.
Så i dag går chefen och köper en ny korg. En med lock och förmodligen någon form av hundsäkert lås.
Kanske till och med en ny tillbyggnad till huset där man kan låsa in tvättkorgen med det hundsäkra låset.
Och jag funderar på om man kan skaffa sig ögon i nacken på något sätt. Så att man hinner uppfatta situationen innan det är försent…

Häromdagen satte jag mig och sökte lite på det här med EU-pass för hundar. Det jag fann känns värt en kommentar så här i valtider.

Tanken med EU-pass är att det ska göra det smidigt och enkelt att resa med sitt husdjur. Och när man får passet i sin hand så ser det ju verkligen enkelt ut. Men skenet bedrar…
För inte är reglerna de samma i alla EU-länder om du nu trodde det. (Vilket jag trodde eftersom det trots allt heter EU-pass.)
Nä, Frankrike har EGNA regler på hur länge en rabiesvaccination är giltig – eller ens vilka vaccin som är giltiga. Så trots att din vaccination gäller här hemma så kan det leda till problem i Frankrike…
Och åker du till Tyskland måste du före avresan hem gå till en veterinär och få hunden avmaskad och en stämpel i passet – det är bara från Sverige, Norge (förutom spetsbergen), Storbritannien och Irland som du slipper det här.

Så EU-passet innebär inte att reglerna är de samma i hela EU. EU-passet finns till för att göra det enklare att resa med husdjuren.
Men det gäller att hålla tungan rätt i mun och kolla vad som gäller i det land du planerar att resa till och vad som gäller för att du ska få med dig hunden hem – annars kan du råka ut för en obehaglig överraskning när du stövlar in hos en nitisk fransk veterinär för att få med dig ett friskhetsintyg på din älskling.
För in i Frankrike får du hunden enkelt. Svårare kan det bli att få ett friskhetsintyg på väg hem om veterinären anser att hundens papper inte är i ordning.
Tyvärr ser det ut som om EU-passet blivit en grej för redan ordentliga människor som vill sin hund väl och som oavsett om passet finns eller inte skulle upprätthålla rekommenderade vaccinationer. Vid gränsen är det ju sällan någon som står och frågar efter ett hundpass.
På hemväg från semestern i Sverige noterade jag att det fanns många med jycke i bilen. Det hade varit stor utställning någonstans och nu var vovvarna på väg hem till Finland igen. Inte tycktes någon vara intresserad av detta när vi körde av båten i Åbo. Nu är Sverige  kanske inte det bästa exemplet med tanke på att reglerna för avmaskning och vaccinationer tycks vara de samma i båda länderna (i alla fall vad gäller giltighet och grundskydd), men tänk om nu någon kört från Tyskland, via Danmark och över Öresundsbron till Sverige för att sedan ta båten till Finland?
De kan ha en hund med sig som INTE behandlats mot echinococcos hos en tysk veterinär och fått sin stämpel och friskhetsintyg.

Trist nog har också vissa smittor börjat spridas norrut igen på gund av den ökade rörligheten för husdjur inom EU. Och som vanligt är det inte de som sköter sina åtaganden som hundägare som är problemet. Problemet är att man gett ganska fritt spelrum för oseriösa människor att transportera eller rentav smuggla hundar mellan EU-länderna. För vid gränsen kollar de ju inte längre pass. Inte ens vovvens pass…

De senaste dagarnas värmebölja har fått mig att fundera på det här med sommar, värme och hund.
Livet före Indy var enkelt – det blev varmt, vi åkte till stranden, stannade så länge vi ville och sedan åkte vi hem igen.
Men med Indy blir det lite mer besvärligt.

När vi köpte Indy fick vi också en informationsfolder från Finska kennelklubben som mest innehöll information om allt som är förbjudet för hunden (så kändes det då i alla fall).
Bland annat att ALLA badstränder i Finland har hundförbud.
Väldigt begripligt, sådär vid första anblick, men om man tänker efter så är det varken speciellt hänsynsfullt mot varken hundar eller hundmänniskor.
Hundar behöver också svalka varma dagar. Och hundmänniskor borde också få ligga på stranden om de vill.
Jo, jag förstår att det finns allergiker och att folk är hundrädda. För att inte tala om att de som inte plockar upp efter sin hund ställer till det för ALLA andra hundägare. Men finns det verkligen ingen kompromiss???
Varför inte tillåta hundar på en del av stranden? Eller införa badtider för hundfamiljer?

I Sverige har man förstått att hundfolket är en köpstark grupp som gärna vill ha med sig sina fyrbenta vänner på semestern. Det finns vandrarhem som tillåter hundar, campingar som specialiserat sig på hundvänlighet och stränder där jycken är välkommen. Till och med båtluffar i skärgården, skräddarsydda för vovvar.
Det finns ca 600 000 hundar i Finland. Det är ganska många människor som potentiellt sett skulle kunna bli inhemska ”hundturister”.
En affärsidé att plocka upp kanske?

PS. Om ni känner till hundvänliga stränder, varndrarhem etc.  dela gärna med er!