I dag sov Indy läääänge.
Och när han väl tagit sig upp var han inte så intresserad av att vara ute. Regnet öste ner och Indy satt på verandan och tittade skeptiskt på mig innan han bestämde sig för att han nog hellre håller sig en stund till.
Så jag tänkte att det kanske var dags för mig att ta hand om bönorna och den gigantiska squashen i grönsakslandet. Indy fick vara i sovrummet under tiden. Tillsammans med en ny tuggpinne, ett ben och två av de nya favoritleksakerna.
15 minuter var allt han behövde.
När jag kom in igen satt han uppflugen i en av de två 70-tals fåtöljerna och viftade glatt på svansen – som om jag varit borta i flera timmar.
I munnen hade han en stor bit skumgummi.
Golvet var täckt av små små bitar skumgummi.
Alla kuddar var hela.
Det var dock inte den andra 70-tals fåtöljen som stod bakom dörren.
Indy hade lyft på sittdynan och sedan ägnat sig åt att dra ut så mycket stoppning han bara kunde och sedan tuggade han den i småbitar. Indy var jättestolt över sitt storverk.
Jättestolt.
Själv satte jag mig trött på soffan och inväntade sambons återkomst från skjutbanan.
Sedan fick HAN städa upp efter SIN jakthund.