I dag införskaffade jag ett sådant där koppel som man ska ha på hundutställningar.
Indy och jag ska nämligen åka och öva på att ställa ut honom.
Jag vet väldigt lite om hundutställningar – har aldrig satt min fot på någon dylik tillställning.
Och även om vi har övat lite där hemma så tror jag inte att Indy kommer vara en stjärna i ringen…
Men man måste ju börja någonstans. Och vi ska börja på en inofficiell utställning i Borgå.
Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.
Det skulle ju vara roligt om domaren tycker att Indy är fin, men oavsett är ju Indy enligt mig den finaste hunden i världen. 
Och jag kan ju inte hjälpa att jag har fördomar om hundutställningar med fluffade  små knähundar som borstats och badats i timmar inför showen…
På söndag kväll kan ni läsa om hur vårt första utställningsäventyr slutade.
Och om mina fördomar besannas eller ej…