För några veckor sedan läste jag om den så kallade ”spökåldern” hos valpar som infaller när de är cirka 7 månader gamla.
Nu vet jag vad det innebär.
Indy eldar upp sig över precis allt och allt är lite läskigt.
Under morgonrundan i dag skällde han i tur och ordning på dimman över åkern, grannens vedhög, en riktigt stor björksopp som hade mage att stå precis där indy hittat en perfekt toalett, på en sten som var riktigt elak och lurig, på ett däck som låg kastat i grusgropen där vi brukar promenera och sedan avslutade vi rundan med att skälla på grannen och hans traktor.
Och jag fick snällt gå fram och klappa på stenen, däcket, vedhögen och den slemmiga björksoppen. Dimman var ju lite svår att avdramatisera och grannen har jag inte en sådan relation till att jag skulle gå fram och klappa honom för att bevisa för Indy att han är en helt ok typ.
Men morgontrafikanterna fick sig nog ett gott skratt när de såg en tjej med håret på ända stå i en vedhög och klappa klabbar medan en liten hund hoppade runt i ändan av ett koppel – skällandes som om det gällde liv eller död.
I kväll antar jag att vi kör en repris. Då kanske vi ska akta oss för soptunnan, den svarta sopsäcken som någon slängt i skogen och kanske den där stora myrstacken som ser riktigt läskig ut i skymningsljuset.
Hm… jag undrar jag hur man klappar en myrstack….