Arkiv för september, 2009
Spökåldern
Publicerad: 15/09 11:18För några veckor sedan läste jag om den så kallade ”spökåldern” hos valpar som infaller när de är cirka 7 månader gamla.
Nu vet jag vad det innebär.
Indy eldar upp sig över precis allt och allt är lite läskigt.
Under morgonrundan i dag skällde han i tur och ordning på dimman över åkern, grannens vedhög, en riktigt stor björksopp som hade mage att stå precis där indy hittat en perfekt toalett, på en sten som var riktigt elak och lurig, på ett däck som låg kastat i grusgropen där vi brukar promenera och sedan avslutade vi rundan med att skälla på grannen och hans traktor.
Och jag fick snällt gå fram och klappa på stenen, däcket, vedhögen och den slemmiga björksoppen. Dimman var ju lite svår att avdramatisera och grannen har jag inte en sådan relation till att jag skulle gå fram och klappa honom för att bevisa för Indy att han är en helt ok typ.
Men morgontrafikanterna fick sig nog ett gott skratt när de såg en tjej med håret på ända stå i en vedhög och klappa klabbar medan en liten hund hoppade runt i ändan av ett koppel – skällandes som om det gällde liv eller död.
I kväll antar jag att vi kör en repris. Då kanske vi ska akta oss för soptunnan, den svarta sopsäcken som någon slängt i skogen och kanske den där stora myrstacken som ser riktigt läskig ut i skymningsljuset.
Hm… jag undrar jag hur man klappar en myrstack….
Bland möss och kaniner
Publicerad: 10/09 19:25En stor dag för Indy.
I dag har han fångat en mus på morgonpromenaden. Den undkom till slut med blotta förskräckelsen, men det var häftigt att se Indys jaktinstinkter kicka in. :)
Sedan fick han vara ensam hemma en stund eftersom husses och mattes scheman hade en glugg på två timmar. Och det verkar som om det förflutit utan större incidenter.
Det kanske bör påpekas att vi typ tagit bort alla lösa föremål och nästan skruvat fast möblerna i golvet… ;) Och fyllt rummet med leksaker, tuggben och papplådor att sysselsätta en eventuellt vaken valp med.
Precis när jag satt mig för att ta en paus på jobbet så ringer telefonen och husse rapporterar med stolthet att Indy jagat sin första kanin!
Tydligen hade han först missat att kaninen sprang förbi mitt framför näsan för honom – han var upptagen med att lukta på blommor. Men sambon tog honom till spåret och Indy drog iväg i rasande fart och gav prov på ett fantastiskt jaktskall! Han tappade spåret ganska snart förstås, men husse var stolt som en tupp.
Det kanske verkligen blir en jakthund av vår lilla Drever.
Uppskjuten premiär :(
Publicerad: 07/09 21:13Indy och jag kom aldrig iväg på utställning i helgen.
Jag vaknade utan röst på söndagen och det är lite svårt att entusiastiskt få sin hund att visa sig från sin bästa sida när man kraxar som jag gjorde.
Tur var det eftersom Indy inte riktigt kommer överens med utställningskopplet… Han tycker mest att det är kul att tugga på det.
Fast han är ganska duktig på att stå fint nu i alla fall. Fast gudarna vet hur han reagerar i utställningsmiljö.
Dessutom tror jag att Indy behöver gå igenom en avmaskningskur. Han är inte på topp och symptomen tyder på ovälkomna gäster i mag-/tarmsystemet.
Så förhoppningsvis är han sig själv inom några dagar. Och så satsar vi på att vara lite mer förberedda inför en inofficiell utställning den 20 september istället.
Utställningspremiär!
Publicerad: 03/09 18:47I dag införskaffade jag ett sådant där koppel som man ska ha på hundutställningar.
Indy och jag ska nämligen åka och öva på att ställa ut honom.
Jag vet väldigt lite om hundutställningar – har aldrig satt min fot på någon dylik tillställning.
Och även om vi har övat lite där hemma så tror jag inte att Indy kommer vara en stjärna i ringen…
Men man måste ju börja någonstans. Och vi ska börja på en inofficiell utställning i Borgå.
Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.
Det skulle ju vara roligt om domaren tycker att Indy är fin, men oavsett är ju Indy enligt mig den finaste hunden i världen.
Och jag kan ju inte hjälpa att jag har fördomar om hundutställningar med fluffade små knähundar som borstats och badats i timmar inför showen…
På söndag kväll kan ni läsa om hur vårt första utställningsäventyr slutade.
Och om mina fördomar besannas eller ej…
