Vi överlevde!
Båtresan var inte ens nära den katastrof jag föreställt mig. Inte den minsta pöl på heltäckningsmattan. :)
Däremot valde Indy att bajsa brevid sandlådan för hundar på däck. I lådan tyckte han mycket riktigt att det luktade för illa.
Jag hade bett personalen att INTE knacka på på morgonen. Men givetvis gjorde de det och Indy for upp med ett ryck och skällde för allt vad han var värd.
Det var inte en glad hundägare som staplade ur hytten för att tala om att det kanske inte är för mycket begärt att INTE knacka på om det nu står på listan. Först då upptäckte den stackars damen att det mycket riktigt fanns en notering om att inte knacka på en viss hytt…

Vi gjorde ett endaste stopp på väg mot Skåne. Vid Brahehus med utsikt över Vättern. Indy gillade utsikten. Men inte kråkorna som hängde runt ruinen.

Indy bryter ny mark. Nu har han tagit sig hela vägen från Vichtis till Lund i södra Sverige.

Väl framme hos mina föräldrar så fanns ännu en ny värld att upptäcka.
Och så mycket det fanns att skälla på!
Grannen, de där fyra mopsiga shi-tzu-tjejerna, barnen i häxhattar och pumpaformade korgar för godis och så lite på tv:n för säkerhets skull.

Och i ett stor hus finns det många platser att provligga innan man hittar den bästa sovplatsen.
Nu sover han som en stock.
Imorgon fortsätter äventyret.