Indy har träffat så många nya vänner under resan.
I går lekte han med en stor labbe-kille och de hade så fantastiskt roligt! I dag på morgonen hittade vi en 8-årig cockerspaniel-tjej med mycket bus i men som ändå kunde lära Indy att inte allt accepteras.
Det är en fröjd att se Indy kunna leka med så olika hundar och med både hanhundar och tikar utan problem.
Socialiseringen går sakta frammåt och numera kan cyklister ta sig förbi oss utan att Indy ens höjer på ett ögonbryn.
Det är förstås en bit kvar eftersom vi lever så långt ute på landet hemma i Vichtis men det är tydligt att resan gör Indy gott.

Nu ska vi ge oss ut i den skånska stormen och ta en andra promenad. Dte har blivit nästan  timmars promenad varje dag och Indy ÄLSKAR det.
Dessutom har vi tränat på att matte bestämmer när vi ska kliva upp på morgonen. Det går sisådär….
Men det finns hopp!