Indy njuter av att vara hemma igen. En extra bonus var all snö som han ÄLSKAR.
I motsats till matte som tycker att vintern redan varat tillräckligt länge.
Han skuttar glatt runt som en yster kalv på vårbete och äter snö varje tillfälle som ges.
Och all social träning och alla kommandon som han blev så bra på under veckan i Sverige är som bortblåsta…
Men det är väl så här det är att ha en unghund. Ena dagen kommer de ihåg vad de lärt sig och nästa är de stendöva och ouppfostrade.
Bara att ta till tålamodsreserven och fortsätta vara konsekvent och inte låta honom ta över.

Nu ska vi dessutom försöka ignorera hans tidiga vanor och vänja honom vid att sova tills husse och matte bestämmer att det är dags att gå upp. Visst borde man kanske ha gjort det här tidigare – men å andra sidan fick vi honom rumsren väldigt snabbt.
Nackdelen är att han tror att han får gå ut så fort han piper. Och eftersom han är en envis hund så piper han länge och högt….
Tålamodsreserven ännu en gång.
Så om du som läser detta funderar på att skaffa hund och känner att en tålamodsreserv inte är något du besitter – skaffa inte en valp. Då är nämligen tålamodsreserven det enda som står mellan dig och galenskap.

Indy och jag vid möllan i Södra Sandby, Skåne. Det här var när Indy kom ihåg vad kommandot ”vänta” betyder....