Vi är inne på dag två med vår helt privata siren…
Mandi löper och Indys hormoner  flödar över. Stackarn vet inte vad han ska göra med sig själv. Han är rastlös och stressad.
Jag försöker hjälpa honom och lugna honom och han finner ro i korta stunder men sedan tar hormonerna överhanden igen och han vankar rastlöst mellan fönster och dörr och ylar och ylar och ylar…
Om någon har tips på hur man kan göra det lite mer uthärdligt så tas de tacksamt emot. Vi har provat att ignorera honom, att leka med honom och distrahera honom och att inte promenera där Mandi går sina rundor.
Mandi bor 300 meter bort. Jag vill inte ens veta hur det skulle vara i ett tätbebyggt område….