Efter en fullständigt olidlig vecka med en Indy på friarstråt har vi seriöst funderat på vad vi skulle kunna göra åt saken. Min sambo vill verkligen inte kastrera Indy – jag tror att han känner en viss manlig plikt att försvara Indys reprodutkionsorgan…
Själv vill jag inte heller göra en rent fysisk kastrering – speciellt eftersom det inte är säkert att det fungerar. Vissa hanar lugnar ner sig och blir inte lika upphetsade av att en tik löper medan andra fortsätter som förut.
Däremot så är jag nog helt beredd på att prova så kallad kemisk kastrering där man åtminstone får veta hur ens hund reagerar på en kastrering. Och det fina med det hela är att det inte är för alltid. Så OM Indy nu skulle användas i aveln så är det fortfarande möjligt. Däremot så vet jag inte hur det är här i Finland med kastrering och utställningar.
I Sverige räknas kemisk kastrering som doping eftersom det handlar om hormonpåverkan. Därmed är hunden utesluten från utställningar så länge som den kemiska kastreringen pågår.

Vi måste nog prova någonting för Indy har ylat i 4 dagar nu och varit så stressad att han legat i mitt knä och darrat och gnytt. Det är ganska uppenbart att han inte mår så bra av det hela. För att inte tala om hur hålögda och trötta vi blivit eftersom Indy inte sover på dagarna, däckar runt 23.00 på kvällen och sedan är han uppe igen klockan 05.30 – allra senast 06.00. Och det ENDA han vill när han är uppe är att gå ut …

Är det någon som har erfarenhet av kemisk kastrering? Och som vet hur det funkar med utställningar här i Finland? Och hur är det med chip kontra spruta? Man vill ju fatta ett så välgrundat beslut som möjligt …