Arkiv för november, 2009
På jakt efter hare
Publicerad: 12/11 19:47I dag på morgonen fick Indy till sin första ordentliga jakt!
Han fick korn på en hare och drog iväg från husse i rasande fart. Hund-gps:en visade att han som längst var 700 meter från husse vilket är underbart eftersom han uppvisar rätt självständighet för jakten. Det blev förstås några tapt och ibland tystnade skallen, men han fick upp spåret igen och fortsatte. Hade husse inte blivit orolig när Indy var så långt borta och flyttat på sig så hade den första haren skjutits i dag!
En timme pågick jakten och två gånger återkom haren till utgångspunkten.
Vi är väldigt stolta över vår lilla jakthund!
När de väl kom hem så rusade Indy till matskålen och vräkte i sig sitt jaktfoder som jag redan förberett för honom. Sedan somnade han som en sten i soffan. Inte ens den elaka dammsugaren kunde störa honom. Eller ja – störde gjorde den, men Indy flyttade bara till ett annat rum och fortsatte sova istället för att skälla och attackera snabeldraken som morrade genom huset.
Resten av dagen har rapporterna varit att han varit lugn och sovit mycket.
Det är väldigt tydligt hur mycket Drevern behöver jakten för att må bra.
Tålamodsreserven
Publicerad: 10/11 19:29Indy njuter av att vara hemma igen. En extra bonus var all snö som han ÄLSKAR.
I motsats till matte som tycker att vintern redan varat tillräckligt länge.
Han skuttar glatt runt som en yster kalv på vårbete och äter snö varje tillfälle som ges.
Och all social träning och alla kommandon som han blev så bra på under veckan i Sverige är som bortblåsta…
Men det är väl så här det är att ha en unghund. Ena dagen kommer de ihåg vad de lärt sig och nästa är de stendöva och ouppfostrade.
Bara att ta till tålamodsreserven och fortsätta vara konsekvent och inte låta honom ta över.
Nu ska vi dessutom försöka ignorera hans tidiga vanor och vänja honom vid att sova tills husse och matte bestämmer att det är dags att gå upp. Visst borde man kanske ha gjort det här tidigare – men å andra sidan fick vi honom rumsren väldigt snabbt.
Nackdelen är att han tror att han får gå ut så fort han piper. Och eftersom han är en envis hund så piper han länge och högt….
Tålamodsreserven ännu en gång.
Så om du som läser detta funderar på att skaffa hund och känner att en tålamodsreserv inte är något du besitter – skaffa inte en valp. Då är nämligen tålamodsreserven det enda som står mellan dig och galenskap.
Indy och jag vid möllan i Södra Sandby, Skåne. Det här var när Indy kom ihåg vad kommandot ”vänta” betyder....
Vykort från Skåne
Publicerad: 05/11 22:37Under några intensiva dagar har vi hunnit med mycket.
Indy har träffat massor av människor och andra hundar och socialiseringen börjar ge resultat.
Vi har varit hos båda mina systrar och hälsat på och hos den ena systern skällde Indy ut getterna och hos den andra jagade han ut katten…
På våra promenader har vi också stött på Halloween-pumpor som Indy glatt travat förbi – tills i dag.
Då blev de plötsligt LIVSFARLIGA.
Men efter att matte klappat pumporna så gick det bra att nosa lite på dem.
Här är skånesemestern i några bilder:
Pumporna vi passerat varje dag blev plötsligt VÄLDIGT farliga.
Indy och systerdottern Agnes busade allt vad de orkade.
Mitt i allt bus fanns det tid för kramar också.
Indy pausar i den höstvackra skogen under promenaden.
Nya vänner
Publicerad: 04/11 13:18Indy har träffat så många nya vänner under resan.
I går lekte han med en stor labbe-kille och de hade så fantastiskt roligt! I dag på morgonen hittade vi en 8-årig cockerspaniel-tjej med mycket bus i men som ändå kunde lära Indy att inte allt accepteras.
Det är en fröjd att se Indy kunna leka med så olika hundar och med både hanhundar och tikar utan problem.
Socialiseringen går sakta frammåt och numera kan cyklister ta sig förbi oss utan att Indy ens höjer på ett ögonbryn.
Det är förstås en bit kvar eftersom vi lever så långt ute på landet hemma i Vichtis men det är tydligt att resan gör Indy gott.
Nu ska vi ge oss ut i den skånska stormen och ta en andra promenad. Dte har blivit nästan timmars promenad varje dag och Indy ÄLSKAR det.
Dessutom har vi tränat på att matte bestämmer när vi ska kliva upp på morgonen. Det går sisådär….
Men det finns hopp!
I främmande land
Publicerad: 01/11 00:19Vi överlevde!
Båtresan var inte ens nära den katastrof jag föreställt mig. Inte den minsta pöl på heltäckningsmattan. :)
Däremot valde Indy att bajsa brevid sandlådan för hundar på däck. I lådan tyckte han mycket riktigt att det luktade för illa.
Jag hade bett personalen att INTE knacka på på morgonen. Men givetvis gjorde de det och Indy for upp med ett ryck och skällde för allt vad han var värd.
Det var inte en glad hundägare som staplade ur hytten för att tala om att det kanske inte är för mycket begärt att INTE knacka på om det nu står på listan. Först då upptäckte den stackars damen att det mycket riktigt fanns en notering om att inte knacka på en viss hytt…
Vi gjorde ett endaste stopp på väg mot Skåne. Vid Brahehus med utsikt över Vättern. Indy gillade utsikten. Men inte kråkorna som hängde runt ruinen.
Indy bryter ny mark. Nu har han tagit sig hela vägen från Vichtis till Lund i södra Sverige.
Väl framme hos mina föräldrar så fanns ännu en ny värld att upptäcka.
Och så mycket det fanns att skälla på!
Grannen, de där fyra mopsiga shi-tzu-tjejerna, barnen i häxhattar och pumpaformade korgar för godis och så lite på tv:n för säkerhets skull.
Och i ett stor hus finns det många platser att provligga innan man hittar den bästa sovplatsen.
Nu sover han som en stock.
Imorgon fortsätter äventyret.
