Indy ÄLSKAR snö. Mycket mer än matte…
Men till och med jag tycker snön är helt OK när jag ser Indy skutta runt som en kalv på grönbete.
Han gör krumsprång, rusningar och snappar åt sig en munfull snö innan han glatt sätter iväg med högburen svans.
Och att alla väldoftande spår dessutom syns verkar vara riktigt roligt.
Vi brukar spåra grannens hund eftersom vår morgonpromenad inträffar strax efter att de varit ute. Indy rusar efter Akus spår i hopp om att jaga ikapp whippeten – men även om Aku skulle komma inom synhåll har Indys korta ben inte en chans mot fartspecialisten. Men numera lekar Aku nästan med Indy. Han rusar inte skräckslagen iväg. Nåja – inte direkt i alla fall.

När vi sedan börjar vända hemmåt blir Indy vääääldigt långsam. Det är många saker som måste undersökas noggrannt. Och så ska han sitta och titta lite på träden … Allt för att få vara kvar i den härliga snön.
Men det finns en sak som sätter fart på honom.
Snöbollar!
Så fort jag böjer mig för att skrapa ihop lite snö till en boll blir Indy så ivrig att han inte kan sluta studsa runt.
Och när jag kastar snöbollen springer han i full fart dit den landat – och äter upp större delen av den …
Så jag visade Indy att jag stoppade in en godbit i nästa snöboll.
Han for iväg efter den och började hysteriskt gräva efter godbiten.
Tyvärr var han så våldsam att han totalt missade den när den väl dök upp i resterna av snöbollen.
Det är inte alltid han är så smart vår lilla hund …