I vanliga fall har Indy sina rutiner.
Man går upp vid 09.00, går på första långa rundan, gör nummer ett och nummer två, kommer hem och sover en stund på soffan, äter frukost, sitter och tittar ut genom fönstret tills det är dags för promenad nummer två vid 11.00.

Därefter rullar dagen på med lite lek, mer sömn och mer promenader och så träning förstås. Vid klockan 18.00 äter man middag och vid klockan 20.00 går man sista långa promenaden och gör nummer ett och nummer två innan man somnar i biblioteket, framför brasan eller i soffan.
När klockan blir 22.00 talar man om för husse eller matte att det är dags att gå till sängs på riktigt och då går man på en liten kisstur utanför dörren och sedan går man till sovrummet och somnar för natten.
Fast om husse och matte dröjer för länge med att göra en sällskap så går man förstås och hämtar dem.

Nu när Mandi löper är Indys alla rutiner helt uppåt väggarna. Första rundan vill han göra klockan 06.00, äta är ganska ointressant och däremellan ylar man och gnyr såvida man inte somnar en stund av ren utmattning.
Tack och lov så varar inte löp mer än två till tre veckor.
Men nog räcker det för att driva oss till vansinne.
Och stackars Indy kommer nog att sova i en vecka så som han stressat.
När han hade det som värst låg han på mitt bröst och blev kliad på magen för att bli lite lugnad.
Samtidigt ylade han i högan sky.
Ibland är det inte lätt att vara hund.