Klockan är snart tolv på natten och de senaste 4,5 timmarna har jag mest promenerat med Indy. Gått och gått och gått och…
Vid klockan sju upptäckte vi nämligen att Indy tyckt att min nya klocka (billigt krimskrams) såg mumma ut. Så han hade satt i sig den.
Det här var precis mitt i våra förberedelser för att ta ett snabbt dopp i den lokala sjön innan vi skulle åka till butiken och handla middag.

Det är nog inte svårt att gissa att planerna raskt ändrades. Sambon åkte till butiken – utan omvägen till sjön – medan jag plockade fram flaskan med paraffinolja för att se till att bitarna av klockan kom ut.
Jag bör påpeka att Indy inte alls såg ut att må dåligt – skulle han göra det skulle vi satt oss i bilen och åkt till veterinären.
Efter att oljan slunkit ner gick jag på lång promenad med Indy. Men inget hände. Så hem igen och i med lite mer olja.
Och ut och gå igen.
Och gå.
Och gå.
Tillsist kom klockbitar ut.
Men det fanns lite mycket olja i Indys system eftersom jag av ren oro överdoserat lite…
Så det var bara att gå lite till.
Och gå.
Och gå.
Och så var jag glad att vi har ett långt flexikoppel, för när den sista oljan kom ut så gjorde den det med besked!
Nu ligger Indy och sover på en handduk (för säkerhets skull).
Han har ätit lite och druckit mycket, så han verkar må bra.
Men han är förstås fortfarande under uppsikt.
Minsta tecken på att han skulle bli dålig så blir det en tur till veterinären.
Fast vi hoppas ju att vi fick ut det skadliga i tid och att allt kom med.
Och imorgon ska vi t en ny vända i huset och säkra saker från vår lilla termit.
Man skulle kunna tro att efter nästan 1,5 år med Indy så hade vi hittat alla ömma punkter där han kan komma åt saker han inte ska ha.
Men han är uppfinningsrik.
Månne han och många andra hundar egentligen är släkt med Houdini?