Vissa dagar är det ganska frustrerande att vara hundägare.
Och ibland är det så frustrerande att man blir lite småaktig och till och med skäms för att man blir så arg på sin hund som faktiskt inte förstår frustrationen.
Jag har drabbats av en riktigt fruktansvärd sommarförkylning som gått över till en riktigt ovärdig bihåleinflammation.
När man är tjyvtjock av snor i huvudet så vill man bara få en lång och god natts sömn.
Men se – Indy tyckte att jag skulle gå upp strax efter fem på morgonen, eftersom husse klivit upp och gått ut – utan Indy!
Och när husse går upp tidigt och går ut då VET Indy att det vankas jakt och han blev lämnad hemma med en sur matte!
Så Indy satte sig vid dörren och gnällde.
Och gnällde.
Och gnällde.
I tre timmar.
Och matte blev surare.
Och surare.
Och surare.
Ingen av oss gav sig.
Speciellt inte jag eftersom Indy måste lära sig att han inte får som han vill bara han gnäller.
Sambon hade tagit ut honom på en snabb runda så jag visste att han inte var nödig.
Han gnällde bara för att han också ville gå ut. Husse fick ju!
Så när min väckarklocka ringde strax före åtta så var jag måttligt road av att vara hundägare.
Jag muttrade något om att vi gott kunde ge bort hunden gratis till någon.
Men sedan gjorde jag det där småaktiga och dumma som jag verkligen skäms över.
Nä – jag slog inte min hund. Bättre än så begriper jag.
Jag tror inte på att man kan få sin hund att uppföra sig genom våld.
Men jag gick och väckte honom när han somnat om efter vår morgonrunda.
För han hade ju inte låtit mig få sova.
Och det var ju bara dumt. Han förstår ju inte varför jag var på så uselt humör.
Hans gnällande var ju inte illvilligt. Han ville ut och jaga – vilket är hans jobb.
I samma stund som han oförstående tittade upp på mig så kände jag mig så usel och dum.
Vilket jag också var.
Så när jag kommer hem i dag ska jag komma ihåg att han faktiskt inte kommer ihåg att han höll mig vaken.
Att han bara är glad över att se mig.
Och att min frustration är lönlös och inte resulterar i något gott.
Men framförallt ska jag komma ihåg att inte vara barnsligt småaktig mot honom.
För det ligger trots allt på mig att se till att han lär sig att kliva upp när vi tycker det är dags att kliva upp.
Så imorgon när han gnäller klockan fem på morgonen så gör vi om proceduren igen.
Förutom biten då jag väcker honom när han somnat om.