Indy har en stalker!
Så fort vi rör oss längs med vår lilla väg så har vi en skugga…
10 meter bakom oss tassar nämligen grannens lilla katt.
Sedan han flyttade in i somras är han otroligt fascinerad av Indy.
Men han är fortfarande skraj nog att inte gå fram och hälsa.
I dag på morgonpromenaden så stannade vi till Indy och jag.
Och efter att ha smugit fram försiktigt, tagit en omväg runt ett dike och slutligen kurat ihop sig en meter framför Indy så sa katten: Miu.
Inte mjau. Utan miu.
Sedan strök han sig mot en gren.
Men längre fram vågade han sig inte.
Indy hade GÄRNA rusat fram – han ville jättegärna leka med katten.
Tyvärr så är ju kattspråk och hundspråk lite tvärtom så ju mer Indy viftade på svansen desto mer tveksam blev kissen.
Tillsist fick jag dra Indy hemmåt. Gå frivilligt tänkte han INTE göra.
Men 10 meter  bakom oss följde vår skugga efter…