Vi har gäster från utlandet just nu, och i går tog de med sig Indy på en runda.
De fick sele och flexikoppel på hunden – Indy älskar att studsa runt i snön i hög fart och han behövde verkligen motionen.
Efter en stund kommer de tillbaka ganska andfådda…
Indy hade fått upp ett spår på en hare och drog iväg skällandes med nosen i marken. Normalt sett är detta inte ett problem för efter 8 meter tar linan slut.
Men givetvis var detta gången då linan till flexikopplet gick av!
Och att få fast en Drever som fått upp ett spår är allt annat än enkelt…
Det blev en jakt över grannens tomt och veranda och in mot skogen där rymlingen åkte fast efter en glidtackling.
Man kan lugnt säga att vår hund gjorde ett intryck på gästerna.

Har någon tips på hur man får hunden att åtminstobe LÅTA en klippa klorna?
Vi har försökt med ALLT känns det som …
Göra en mysig stund av det, plocka fram kloklipparen varje dag och bara nudda tassarna, titta på klorna och hålla i tassarna varje dag, mutor  med korv och till och med munkorg…
Allt går bra ända tills vi faktiskt klipper den första klon.
Sedan är det fullskaligt krig!
Det är sanslöst hur mycket motstånd en hund på 16 kilo kan göra.
Han rycker bort tassarna, hugger mot händerna, biter i klosaxen och gör allt för att det ska bli omöjligt att få ner längden på klorna.
Och sådan har han varit ända sedan han kom till oss som valp.
Visst har jag råkat klippa lite för mycket någon gång – det kan ju skrämma vilken hund som helst – men redan innan dess var han omöjlig.
Någon som har några knep?
För jag börjar tröttna på hans motstånd…

I dagens HBL kan man läsa om hur låga straff som utdöms för djurskyddsbrott.
För att inte tala om att en del av förövarna får tillbaka sina djur – trots att de dömts!
Som mannen i Åbo som hängde sin hund ut från balkongen i 5 timmar. Tack och lov överklagades detta och hunden är än så länge inte återlämnad.

Utredningarna när det gäller dessa brott är ofta bristfälliga på grund av bristande kunskaper hos poliser och att straffen varierar beror på att det finns mycket rum för tolkning i lagen.
Vid årsskiftet införs en ny lag men djurrättsorganisationer befarar att den fortfarande inte kommer hjälpa.

Däremot så kan DU hjälpa. För om samhället visar att de inte accepterar att folk missköter sina djur och anmäler djurplågare så kanske det kan tvinga poliser och rättsväsende att utbilda sig.
Om vi ser åt andra hållet och tänker att ”jag ska inte blanda mig i” – då hjälper man ju i praktiken djurplågaren att fortsätta med sina övergrepp.
Så om du ser djur som far illa – ANMÄL!
Dra ditt strå till stacken. För hundar, katter, kor, hästar och grisar har ingen möjlighet att lyfta luren och ringa polisen.

Man skulle ju kunna tro att Indy som AVSKYR regn skulle tycka att tisdagens snöoväder var riktigt trist – men ack nej…
Husse och matte knatade huttrande efter en yster drever som betedde sig ungefär som en kalv på grönbete…
Lyckan blev total när grannarnas huskyflickor gick till attack. Nu när Ines och Minni är lite större tycker Indy det är mycket roligare att brottas med dem.
Har funderat några gånger på min kortbenta hunds fascination för stora damer… De ska vara minst i husky-storlek för att vara intressanta.
Alla mindre hundar kissar han på… :(
Nåja – en lyckad kväll för Indy med andra ord!
Snöbrottning med tjejerna och sedan sprintlopp i snöyran.
Själv hoppas jag på att vädret är lite vänligare imorgon.
Två timmar efter promenaden fryser jag fortfarande.
Trots att jag hade långkalsonger på.

PS: Chefens tryffelhund fick ett älgben av mig och Indy. Han hade aldrig smakat på ett riktigt köttben och så kunde det ju inte vara så han fick ett av Indys färska som precis kommit från jaktlaget.
Rapporterna säger att Svenni var mycket skeptisk i 5 minuter. Sedan började han slicka på det. En liten stund senare hade han fattat galoppen och älgbenet stod sig slätt mot tryffelhunden.
Anar att chefen kommer köpa fler köttben i framtiden. ;)