Indy inledde det nya året med jakt så klart.
Ingen jaktlycka men han spårade duktigt och lydde husse när han följde felaktiga spår.
Så det finns hopp för framtida lyckade jaktturer – just nu så ställer snön till det lite också, Indy är ju inte direkt långbent… ;)

Sedan jag kom hem har han annars varit som ett plåster på mig.
Tydligen hade han rusat upp varje gång han hörde en bil de två nätter som han och husse var hemma utan mig.
Och när jag väl kom så var det som om han trodde jag skulle försvinna om han somnade så han sov bokstavligen på mig.
Jag hoppas att den fasen snart går över för men sover inte så gott med 16 kilo hund ivägen…