Sambon har haft mycket jobb på sista tiden. Med resultatet att det inte funnits lika mycket tid för Indy. Och Indy är bortskämd med att ligga i mattes knä och sova innan jag åker till jobbet.
Efter att ha gnällt och försökt klättra upp i husses knä vid skrivbordet (sambon jobbar alltså hemifrån) – gav Indy upp.
Men inte utan att ge igen.
Istället gick han helt sonika in i sovrummet, öppnade husses låda i nattduksbordet och tuggade sönder precis ALLT han kom över…
Tack och lov inget hälsovådligt – men ryktet säger att vårt sovrum var en syn att skåda…

Så nog har det sina nackdelar att ha mycket tid för hunden. För när man sedan INTE har det – så blir de rastlösa och hittar på dumheter.
Fast jag gillar nog ändå den svenska lagen som säger att hundar inte får lämnas ensamma mer än 6 timmar i sträck. Det SKA ta av ens tid att ha hund!

Nu tar jag och Indy promenad två för dagen.
För här ute på landet är det faktiskt riktigt mysigt att vara ute i snön!

Ute och springer i snön i Vichtis!

Kort rapport från Indys semester:

Han har tuggat sönder minst en kudde för svärmor. Hon har också blivit utsparkad ur sin egen säng eftersom Indy vägrar att sova i sin egen säng…
Så nu sover svärfar i bäddsoffan och svärmor på en madrass på golvet medan Indy väljer och vrakar mellan svärmors madrass och svärfars soffa…
Jag och sambon är inte helt säkra på att de någonsin mer vill vara hundvakter…

Det har varit svårt att hitta tid att skriva på bloggen under sommaren. Känns som om vi försöker njuta av varje stund vi kan vara ute och däremellan har det varit full fart med familj på besök och även vänner som kommit resande över halva jordklotet…

Här är i alla fall några bilder av Indys sommar de senaste veckorna!

Indys nya favoritleksak – en låda som han stoppar ner huvudet i och sedan springer tills någon möbel eller vägg tar emot...

Mycket mys is soffan har det blivit. Här somnade Indy i något som såg ut som en väldigt obekväm position brevid min syster Margareta.

Snart ska Indy få åka på semester till Karelen medan husse och matte blir kvar hemma. Valphjälp är inte alltid av godo, så Indy får helt enkelt lite semester från oss – och vi från honom.

I går skrev Hbl om att röster höjs för att ett hundkörkort ska införas. Då framförallt för stora hundar. Själv tycker jag att det borde införas ett hundkörtkort för alla hundägare.
Det är lätt att föreställa sig hur man ska gosa med den lilla valpen och hur roligt det ska bli att leka med den.
Men få kan föreställa sig hur det är att behöva kliva upp flera gånger per natt för att nytillskottet behöver komma ut och kissa, eller hur besvärligt det blir när valpen bara vägrar sluta bita för att inte tala om att det känns mindre skoj när valpen bara drar och drar i kopplet och inte lyssnar till kommandot nej.
Som ovan hundägare är det nog ganska lätt att bara ge upp – helt enkelt för att man vet för lite om hur lång tid det egentligen tar att uppfostra en hund.
Ett hundkörtkort skulle nog hjälpa att förbereda nya hundägare på vad som komma skall. Och dessutom hittar man kanske lite nya vänner under kursen som man kan ha valpträffar med senare eller söka stöd hos när valpen löper amok. Att få dela sin uppgivenhet över att valpen är en valp räcker långt för att man ska orka en bit till.
Men framförallt så skulle hundkörkortet vara en bra hjälp för våra fyrbenta vänner. Bättre förberedda ägare är också mindre benägna att överge sina hundar. Och bättre förberedda ägare kan lättare uppfostra sina hundar så de inte gör illa intet ont anande flanörer.
I min värld så är ett hundkörkort en win-win sitaution.