Under några intensiva dagar har vi hunnit med mycket.
Indy har träffat massor av människor och andra hundar och socialiseringen börjar ge resultat.
Vi har varit hos båda mina systrar och hälsat på och hos den ena systern skällde Indy ut getterna och hos den andra jagade han ut katten…

På våra promenader har vi också stött på Halloween-pumpor som Indy glatt travat förbi – tills i dag.
Då blev de plötsligt LIVSFARLIGA.
Men efter att matte klappat pumporna så gick det bra att nosa lite på dem.
Här är skånesemestern i några bilder:

Pumporna vi passerat varje dag blev plötsligt VÄLDIGT farliga.

Indy och systerdottern Agnes busade allt vad de orkade.

Mitt i allt bus fanns det tid för kramar också.

Indy pausar i den höstvackra skogen under promenaden.

Indy har träffat så många nya vänner under resan.
I går lekte han med en stor labbe-kille och de hade så fantastiskt roligt! I dag på morgonen hittade vi en 8-årig cockerspaniel-tjej med mycket bus i men som ändå kunde lära Indy att inte allt accepteras.
Det är en fröjd att se Indy kunna leka med så olika hundar och med både hanhundar och tikar utan problem.
Socialiseringen går sakta frammåt och numera kan cyklister ta sig förbi oss utan att Indy ens höjer på ett ögonbryn.
Det är förstås en bit kvar eftersom vi lever så långt ute på landet hemma i Vichtis men det är tydligt att resan gör Indy gott.

Nu ska vi ge oss ut i den skånska stormen och ta en andra promenad. Dte har blivit nästan  timmars promenad varje dag och Indy ÄLSKAR det.
Dessutom har vi tränat på att matte bestämmer när vi ska kliva upp på morgonen. Det går sisådär….
Men det finns hopp!

Vi överlevde!
Båtresan var inte ens nära den katastrof jag föreställt mig. Inte den minsta pöl på heltäckningsmattan. :)
Däremot valde Indy att bajsa brevid sandlådan för hundar på däck. I lådan tyckte han mycket riktigt att det luktade för illa.
Jag hade bett personalen att INTE knacka på på morgonen. Men givetvis gjorde de det och Indy for upp med ett ryck och skällde för allt vad han var värd.
Det var inte en glad hundägare som staplade ur hytten för att tala om att det kanske inte är för mycket begärt att INTE knacka på om det nu står på listan. Först då upptäckte den stackars damen att det mycket riktigt fanns en notering om att inte knacka på en viss hytt…

Vi gjorde ett endaste stopp på väg mot Skåne. Vid Brahehus med utsikt över Vättern. Indy gillade utsikten. Men inte kråkorna som hängde runt ruinen.

Indy bryter ny mark. Nu har han tagit sig hela vägen från Vichtis till Lund i södra Sverige.

Väl framme hos mina föräldrar så fanns ännu en ny värld att upptäcka.
Och så mycket det fanns att skälla på!
Grannen, de där fyra mopsiga shi-tzu-tjejerna, barnen i häxhattar och pumpaformade korgar för godis och så lite på tv:n för säkerhets skull.

Och i ett stor hus finns det många platser att provligga innan man hittar den bästa sovplatsen.
Nu sover han som en stock.
Imorgon fortsätter äventyret.

Indy fick följa med till jobbet söndag kväll.
Husse skulle bort och ingen hundvakt fanns att få. Jag kollade upp med kollegerna om det skulle gå att ta med Indy som en sista desperat åtgärd. Jag var väldigt medveten om att det kunde bli en riktig katastrof…
Indy började med att kissa i korridoren.
Sedan packade vi upp underhållningsarsenalen…
Jag hade packat löjligt mycket leksaker, Indys ena säng, mat och en massa gott att tugga på. Jo jag vet – fånigt ambitiöst.
Indy inledde med att göra intryck på arbetskamraterna genom att välja sin mest högljuda leksak – en noshörning som piper som ingen annan pipleksak. Han satte sig mitt på redaktionen och pep och pep…
Inte helt uppskattat. Det kom någon kommentar om att det fanns risk för tinnitus.

Därefter skulle korridorerna undersökas. Indy gick på upptäcktsfärd helt överlycklig över alla stora ytor man kunde springa på. Att golvet var halt spelade ingen roll. Halva leken var att ta sats i huvudkorridoren för att sedan ställa sig på sidan och glida iväg till bortre änden. Ren lycka!
Där på vägen upptäckte han Filip Saxén inne på sportredaktionen.
Indy är nu en stor fan av Filip Saxén.
Han tittade på fotboll, drog in sina leksaker till sporten och försökte äta upp snytpapper ur papperskorgen. Och så försökte han stjäla Andrea Borenius kvällsmackor.

Men så var Indy borta. Det var tyst. Så tyst som det bara blir när en hund gör något den inte ska.
Sedan dök han upp. Glatt viftande på svansen.
Det tog ett tag men sedan kom den glidande.
Doften av kakka.
Frågan var bara var Indy placerat sin hög. Han gillar att vara privat så förmodligen i något omöjligt hörn.
Bara att ge sig ut på jakt.
Stanken blev mer och mer påtaglig.
Och där låg den. Stor fin och brun.
Under chefens skrivbord.
Detta var bara början till en odyssé i kisstorkande.
Min rumsrena valp uppvisade inte minsta tecken på att vara rumsren.
Det kom kiss lite här och lite där.
Debatten fick en skvätt, centraldesken några stycken och lite extra vid vaktmästeriet.
Till och med inne på sporten hos favoriten Saxén.
Detta trots att jag och Indy var ute på promenad några gånger under kvällen.
Hemma blir det ett himla liv när han blir nödig – men här på redaktionen – nä. Inte ett pip.
Nä.
Så självklart fanns det en landmina till undangömd under ett skrivbord.
Rena turen att jag hittade den på min kontrollrunda för att försöka hitta alla små olyckor och större katastrofer.
Annars hade en redaktör på ekonomin fått en otrevlig överraskning på måndag morgon.

När det började bli dags att packa ihop och bege sig hem var redaktionen en pappersrulle fattigare. Och någon kollega har blivit två petflaskor fattigare — de kom han galopperande med från den generella riktningen Storhelsingfors/Politiken/Ekonomin.
Och Indy var så trött så trött.

Tillslut somnade Indy brevid mitt skrivbord.

Men han klarade av att gå förbi folk utan att vilja hälsa på alla på stan.
Och han ylade inte hela vägen på tåget.
Det kanske blir hund av honom också tillslut. :)

Indys provsvar har kommit och han har tillräckligt med antikroppar mot rabies för att vi ska kunna semestra i Skåne en vecka han och jag. Biljetterna till båten är bokade – med husdjurshytt såklart och Indys pass är ifyllt och stänplat hos veterinären.
Och allt verkade så lätt ända tills jag i natt insåg att Indy har behov även under småtimmarna…
Klockan 6 på morgonen brukar vi gå på en snabb kissrunda just utanför dörren och sedan gå och sova några timmar till.
Hur gör man på båten?!
Ser framför mig hur jag väldigt generad står och plockar bajs i en korridor med en Indy som drar och stretar i kopplet för att det finns så mycket spännande och nytt omkring…
Jag har investerat i ett DAP-halsband åt honom (ett halsband som är preparerat med hundens lugnande feromoner) som jag hoppas ska hjälpa honom att inte bli allt för stressad av den annorlunda miljön – men att han är lugnare betyder ju inte att han inte behöver göra ifrån sig…
Har ni erfarenheter av att åka båt mellan Finland och Sverige? Jag tar tacksamt emot alla tips!