Hösten är här med kyligare väder och det är dags att värma upp huset.
Vi försöker undvika att använda elvärmen och eldar i öppna spisen isället.
Yill Indys stora glädje!
Han nya favoritplats att sova är på golvet framför brasan – där det är som varmast.
Och jag kan bara hålla med. Varför ge sig ut i det snöblandade regnet när man kan ligga och mysa och lyssna till sprakandet av den värmande elden.

Med en sten som huvudkudde framför brasan.

I dag åkte jag och Indy till veterinären i Gamlas för att ta ett blodprov. Vi planerar en utflykt till Sveriges vackraste landskap Skåne i November och då måste man kolla antalet rabiesantikroppar i hundens blod. Det var inte en helt lätt affär. Han fick munkorg på sig och en sköterska kom in och hjälpte till att hålla och prata lugnande. Han jobbade hårt på att komma undan och gnydde riktigt hjärtskärande…

Efter att vi tagit provet gick vi ut för att ta ett urinprov. Det är illa nog när man själv måste lämna urinprov, men att fånga kiss från en hund innan det är försent var inte så lätt… Tack och lov hade jag fått ett par gummihandskar med mig – men inget lock till burken. Så där gick jag i down town Gamlas med en valp som drog och stretade för att han inte blivit socialiserad ordentligt och en burk med hundkiss som skvätte runt medan jag försökte parrera hundens lyckliga utfall mot förbipasserande.
Efter allt detta besvär får ni hålla tummarna för att Indy har tillräckligt med antikroppar för att få åka på semester till Skåne!

Efter turen till veterinären bar det av till centrala Helsingfors för att öva lite på att vara i stora folksamlingar och möta massa människor som inte alla vill säga hej till en liten ivrig valp. (Den där socialiseringen som jag pratade om innan.)
Mitt i största korsningen på Mannerheimvägen var det bajsdags…
Där stod jag och undvek med nöd och näppe att Indy kakkade på mina skor medans folk fnissade åt den illa valda toalett-platsen. Men kommer man från landet så vet man inte att spårvagnsspår är mindre lämpliga avträden…
Vi tog en snabb vända in till Husis redaktion och hälsade på. Indy visade chefredaktören att han minsann kan räcka vacker tass och så tankade vi upp på lite  vatten innan vi begav oss upp till Stocka för att köpa en leksak.Jag föll för de kommersiella makterna och det blev en halloweenpumpa stoppad med två mindre leksaker som Indy kan dra ur munnen på pumpan. Väldigt lyckat inköp för han älskar den – vilket också innebär att livslängden inte blir så lång….

Sedan tog vi en rask promenad genom city. Tyvärr hade Indy av stressen blivit dålig i magen, så strax mittemot Akademen var det dags igen – kakka på trottoaren.
Jag sade att han var dålig i magen va?
Hur plockar man upp det??
Jag gjorde som varje ansvarsfull hundägare och gjorde mitt bästa för att reparera skadan. Nu var det slut på bajspåsar.
Men intill Runeberg var det dags igen.
Bara till att improvisera – leksaken åkte ur sin påse och hundbajset skopades upp.
Sedan var det bara att ta sig hem så fort som möjligt.
Hade han kakkat en endaste gång till hade jag förvandlats till en dålig hundägare som inte plockar upp efter sin jycke – jag hade inte en enda påse kvar.
Så nu vet jag det.
Nästa gång vi åker in till stan tar jag med en rulle påsar.

Vad kan du egentligen om hundar?
Jag insåg att när det gäller generell ”hundkunskap” så som vilken svensk ö som har en egen stövarras – så är jag inte helt med…
Tack och lov var mina kunskaper på andra områden bättre.
Har du en stund över finns det både mer och mindre seriösa hundtest på nätet. Ganska underhållande – och alltid lär man sig något nytt.
Jägareförbundet har lite test som både gäller hundar och jakt.

Ett test om hundraser – jag hade 16 rätt….

Rasväljare – ta det som ett roligt test och se det inte som ett sätt att fatta ett så viktigt belsut som vilken hundras man ska välja. Men det kan ge en hint i alla fall.

Och slutligen – jag fick ett gott stratt av de pratande hundarna här.

I dag kan man i HBL läsa om Atlas – Europas första formellt utbildade epelepsihund.
Att hunden kallas för människans bästa vän är ju inget nytt – inte heller att hunden kan vara till enorm hjälp för människor med olika funktionshinder.
Men man behöver inte vara rullstolsburen eller lida av någon annan svår åkomma för att hunden ska göra livet både lite lättare och lite bättre.
Själv lider jag av fibromyalgi. Och Indy är den bästa medicinen.
Långa promenader gör att den värsta stelheten försvinner och alla träningstillfällen, promenader och mysiga kelstunder gör att smärtorna blir mindre närvarande.
Och det är så skönt att bli uppdragen ur soffan när man helst bara skulle stanna under filten. Numera har jag lärt mig att det faktiskt känns bättre om jag kommer ut och rör på mig.

Hundar är ett lyckopiller.
Hundägare är tydligen friskare och mindre sjukskrivna också.

Läs mer här och här.

I morgon ska vi åka och hämta Indys hundkoja. Ni som följt bloggen vet att svärfar byggde en ”hundkoja” som mer liknar ett hus. Den har en inbyggd säng, veranda och är förstås isolerad.
Jag tog med bilder på bygnationen till jobbet och chefen tittade på mig och sa: En hundkoja säger mer än tusen ord – din svärfar vill ha ett barnbarn.

Indy blir dock det enda barnbarnet – men svärfar har i alla fall fått bygga en lekstuga. :)
Nu återstår det att fatta beslut om var Indys hundgård ska byggas. Tack och lov har vi en stor tomt för med en sådan här kåk till hunden så lär det inte bli någon liten inhägnad…
Fast det får bli ett projekt till våren. Nu är det fokus på jakt som gäller. Och vardagslydnad förstås.
Vi har nu lagt ”tass” till registret av kommandon – inte för att det är så nyttigt direkt utan mest för att lägga till något litet och enkelt och som ändå gör att han koncentrerar sig på att jobba. Och han känner sig sååååå duktig när han kan!
Förhoppningsvis återvänder vi från Karelen med några trevliga jaktrundor i bagaget.
Och Indys lyxhus.
Hm… kanske vi måste ha en sådan där bil som kör framför oss och varnar för bred last…