Jaktstart – med brunstiga älgar

Publicerad: 24/09 19:48

Indy fick äntligen sätta iväg okopplad i skogen i morse. Klockan 7 åkte han och husse till jaktmarken för att göra ett första trevande försök till kaninjakt.
Enda problemet var att just den skogen var full med brunstiga älgkor.
Det var tydligen en hel kör av kor i buskarna och hela området var så fullt med älgspår att Indy helt enkelt aldrig fick korn på någon kanin. Det måste bo en otroligt ståtlig älgtjur i området.
Men Indy var lycklig av sin nyvunna frihet och hoppade runt likt en bergsget från sten till sten. Och gjorde definitivt sitt jobb genom att nosa och leta efter spår.
Nya försök i helgen – fast då i norra Karelen.

Hund-gps – en dyr historia…

Publicerad: 22/09 18:05

Jaktsäsongen är igång och Indy ska jagas in. Eftersom jaktmarkerna är små (därför skaffade vi en Drever) och bitvis ligger nära stora vägar så ville vi skaffa lite extra trygghet med en hund-gps.
Dessutom kommer Indy jaga i Karelen där det finns en annan problematik med gräns mot Ryssland och mer varg.
Sambon tog bilen och körde iväg för att införskaffa utrustningen och inte för att jag är helt insatt i den här tekniken men nog har företagen som erbjuder tjänsterna för hund-gps skaffat sig en kassako!
Som jag förstår det så finns det två ledande märken på marknaden – Ultrapoint och Tracker. Vilken skillnaden är vet jag inte riktigt, mer än att den ena ska vara lite billigare i anskaffning än den andra.
Nåja – för att kunna använda hund-gps:en (den vi skaffade) så måste man ha en mobiltelefon av en viss modell som funkar med den hundpejlare man valt. Ovan på detta så ska man ha ett abonnemang för hund-gps:en som kostar 16 euro i månaden. När jaktsäsongen är slut måste man kontakta företaget och göra abonnemanget vilande – då kostar det bara 2 euro per månad. Sedan måste man köpa ”kartrutor”. Dessa förbrukar man enligt något visst system och sedan måste man köpa fler. Så egentligen har du inte köpt din hund-gps. Du har leasat den. För utan abonnemanget och införskaffandet av kartrutor är den där prylen som kostade cirka 700 euro helt värdelös.
Vi har en gps i bilen som kostade typ 160 euro och visst kostar det att köpa till Europakartor om man så skulle vilja det… och uppdaeringarna kostar också… men man förbrukar inte kartor – de tar liksom inte slut.
Slutsumman på anskaffningen av Indys extra ”jaktförsäkring” landade på en bit över 1000 euro. Det är cirka 320 euro mer än vad Indy kostade…
Missförstå mig inte nu – jag vet att det är ett frivilligt val att köpa hund-gps och Indy är verkligen värd den extra utgiften för att vara lite säkrare i skogen. Men jag undrar jag om inte företagen som erbjuder tjänsterna mjölkar sina kunder lite väl mycket på pengar. I alla fall med tanke på att de bestämmer vilken telefon du måste ha och vad grundutrustningen kostar – en utrustning som som sagt är värdelös om du säger upp abonnemanget.
Jag hittade en hund-gps i Sverige som var billig i införskaffning och som fick strålande recensioner. Men den är inte användbar i Finland för den frekvens den arbetar på fungerar inte här.
Skulle vara trevligt med lite mer konkurrens på den här marknaden.
Då kanske fler hundar skulle få en extra försäkring och hundägarna en extra trygghetskänsla.

En uppskruvad liten apa

Publicerad: 20/09 19:01

Indy och jag gjorde vår första entré i utställningsringen i dag.
Det blev genast väldigt tydligt att min hund är en landsortshund som möter begränsat med folk och andra hundar.
Trots att vi gick en låååååång promenad på morgonen innan vi körde till Tusby så gick Indy igång på högvarv i samma sekund som han hoppade ur bilen.
Det var ingen liten utställning hellar – eller ja, nybörjaren här tyckte att det var väldigt stort. Det var över 200 hundar som deltog sammanlagt och i valpklassen var det 74 deltagare om jag inte minns helt fel.

Indy fick sällskap av sin bror Nemo och jag fick stöd och tips från Nemos matte Mira.
Det var väldigt svårt att få Indy att koncentrera sig – han var som en liten apa i ändan på ett snöre – mer akrobat än hund…
Och så klantade sig matte på väg in i ringen och vevade till med armen så den hoppade ur led och direkt i igen – men jag tappade förstås kopplet så Indy dansade in i den intilliggande ringen för att hälsa på alla fina hundar där. Högröd i ansiktet återvände jag med min infångade valp och tog ny sats.

Väl i ringen så gjorde Indy så himla bra ifrån sig! Jag visade Indy samtidigt som en liten terrier och med bara två hundar i ringen så uppförde sig min valp exemplariskt. Domaren fick titta på hans tänder och han gav henne till och med en försiktig puss.
Han stod snällt stilla och verkade riktigt stolt. Alla tips jag fått om hur jag skulle klappa honom under magen och svansen hjälpte jättemycket och trots min tvekan kunde vi till och med köra vårt lilla race med ett utställningskoppel.

Därefter hade Indy svårt med koncentrationen. När alla valpar som fått blått band skulle visas så blev det för mycket. Vi var närmare 40 i ringen och det var för många hundar nära inpå. Indy hade jättesvårt att koncentrera sig och han gick inte alls att få kontakt med. Medan Mira och Nemo fick stanna i ringen så blev Indy och jag ursäktade.
Men Mira tyckte att Indy gjorde jättebra ifrån sig och att han verkligen har potential. Och jag måste erkänna att han verkligen visade på talang när han väl kom in i ringen.
Så jag kanske trots allt får ändra lite uppfattning om det här med utställningar… :)
Vi behöver bara lite mer träning, Indy och jag.

Till sist – en bild av Indy och Nemo efter att allt var avgjort. Indy placerade sig inte och Nemo kom trea! Stort grattis till Mira och Nemo!

match2

Nytt försök till premiär

Publicerad: 19/09 18:22

I morgon gör jag och Indy ett nytt försök. Vi ska på en inofficiell utställning i Tusby.
Indys bror kommer också vara med och hans matte Mira ska hjälpa och stötta mig genom alla turer i utställningsringen.
Måste erkänna att trots mina försök att läsa på så blir jag väldigt lätt yr i huvudet av alla rosetter, färger och ritualer i utställningssammanhang.
Att man kan gå vidare har jag förstått men hur det går till verkar faktiskt vara en komplicerad matematisk uträkning som man förmodligen inte lär sig förrän man är antagen till NASAS rymdprogram…
Dessutom har min bok om hur man förbereder sig för utställningar ett helt kapitel om klädsel. Det ÄR verkligen en hel vetenskap det här med att visa sin hund.
Men jag har gett mig katten på att ge det ett ärligt försök. Vem vet? Jag kanske skaffar mig en ny hobby i morgon.

Spökåldern

Publicerad: 15/09 11:18

För några veckor sedan läste jag om den så kallade ”spökåldern” hos valpar som infaller när de är cirka 7 månader gamla.
Nu vet jag vad det innebär.
Indy eldar upp sig över precis allt och allt är lite läskigt.
Under morgonrundan i dag skällde han i tur och ordning på dimman över åkern, grannens vedhög, en riktigt stor björksopp som hade mage att stå precis där indy hittat en perfekt toalett, på en sten som var riktigt elak och lurig, på ett däck som låg kastat i grusgropen där vi brukar promenera och sedan avslutade vi rundan med att skälla på grannen och hans traktor.
Och jag fick snällt gå fram och klappa på stenen, däcket, vedhögen och den slemmiga björksoppen. Dimman var ju lite svår att avdramatisera och grannen har jag inte en sådan relation till att jag skulle gå fram och klappa honom för att bevisa för Indy att han är en helt ok typ.
Men morgontrafikanterna fick sig nog ett gott skratt när de såg en tjej med håret på ända stå i en vedhög och klappa klabbar medan en liten hund hoppade runt i ändan av ett koppel – skällandes som om det gällde liv eller död.
I kväll antar jag att vi kör en repris. Då kanske vi ska akta oss för soptunnan, den svarta sopsäcken som någon slängt i skogen och kanske den där stora myrstacken som ser riktigt läskig ut i skymningsljuset.
Hm… jag undrar jag hur man klappar en myrstack….

Bland möss och kaniner

Publicerad: 10/09 19:25

En stor dag för Indy.
I dag har han fångat en mus på morgonpromenaden. Den undkom till slut med blotta förskräckelsen, men det var häftigt att se Indys jaktinstinkter kicka in. :)
Sedan fick han vara ensam hemma en stund eftersom husses och mattes scheman hade en glugg på två timmar. Och det verkar som om det förflutit utan större incidenter.
Det kanske bör påpekas att vi typ tagit bort alla lösa föremål och nästan skruvat fast möblerna i golvet… ;) Och fyllt rummet med leksaker, tuggben och papplådor att sysselsätta en eventuellt vaken valp med.

Precis när jag satt mig för att ta en paus på jobbet så ringer telefonen och husse rapporterar med stolthet att Indy jagat sin första kanin!
Tydligen hade han först missat att kaninen sprang förbi mitt framför näsan för honom – han var upptagen med att lukta på blommor. Men sambon tog honom till spåret och Indy drog iväg i rasande fart och gav prov på ett fantastiskt jaktskall! Han tappade spåret ganska snart förstås, men husse var stolt som en tupp.
Det kanske verkligen blir en jakthund av vår lilla Drever.

Uppskjuten premiär :(

Publicerad: 07/09 21:13

Indy och jag kom aldrig iväg på utställning i helgen.
Jag vaknade utan röst på söndagen och det är lite svårt att entusiastiskt få sin hund att visa sig från sin bästa sida när man kraxar som jag gjorde.
Tur var det eftersom Indy inte riktigt kommer överens med utställningskopplet… Han tycker mest att det är kul att tugga på det.
Fast han är ganska duktig på att  stå fint nu i alla fall. Fast gudarna vet hur han reagerar i utställningsmiljö.
Dessutom tror jag att Indy behöver gå igenom en avmaskningskur. Han är inte på topp och symptomen tyder på ovälkomna gäster i mag-/tarmsystemet.
Så förhoppningsvis är han sig själv inom några dagar. Och så satsar vi på att vara lite mer förberedda inför en inofficiell utställning den 20 september istället.

Hundkojan

RSSHundkojan

Indy lär Annika Madejska att sitta fint

  • Om Bloggaren

    Annika Madejska är en av 1773 kvinnor som 2005 flyttade från Sverige till Finland. Hon är född och uppvuxen utanför Lund i Skåne och bor numera i Vichtis. Tidigare har Annika haft katter, fåglar och kaniner – aldrig en hund. Indy är en av cirka 255 registrerade drevrar i Finland. Han föddes den 6 februari i Imatra och har 9 syskon. Drever är en jaktras som beskrivs som både självständig och envis med mycket stark jaktinstinkt. Indy ska i framtiden jaga tillsammans med sin husse.
  • Kalender

    september 2024
    M T O T F L S
    « maj    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    30  
  • Arkiv

  • Kategorier