I kväll rymde Indy. Mitt under promenaden med husse fick han upp ett spår och drog iväg.
Sambon ringde förtvivlad till mig och jag hörde Indys vackra jaktskall i bakgrunden. Sedan tystnade han plötsligt.
Då blev det läskigt på riktigt. Hur hittar man en tyst hund i en totalt beckmörk skog?
Jag satt på jobbet och kunde inte göra ett dugg för att hjälpa till. Kai ringde med jämna mellanrum och deklarerade med förtvivlan i rösten att han inte hittat hunden.
Efter 40 minuter kom så det förlösande samtalet. Indy var infångad igen och eftersom man inte kan banna en jakthund när den gör sitt jobb så blev han omklappad och raskt hemförd.

Att ens hund försvinner är något av det värsta. Att inte veta var den är och om den är OK.
Mitt i vårt eget drama berättade en vän att hon känner ett par vars Drever är försvunnen. För drygt en månad sedan smet han från deras tomt och sedan dess är han borta.
Nu hade det kommit samtal från någon som sett en hund med rätt beskrivning 30 kilometer från var de bor.
Jag håller tummarna för att deras hund kommer hem.
Och ber en stilla bön för att Indy aldrig försvinner på riktigt…