Sambon och jag har varit på semester i London. Indy fick åka på semester till Karelen med svärföräldrarna.
Och Indy är genuint förnärmad över att vi hade mage att överge honom i 7 dagar.
Nog var han glad att se oss när vi i söndags hämtade hem honom. Hela hunden viftade och det fanns tusentals pussar till både husse och matte.
Men väl hemma så blev det annat ljud i skällan.
Nu skulle husse och matte straffas.
Indy har ”glömt” allt han lärt sig. Inte ett enda kommando känner han igen.
Och trots att flickvännen Mandy inte löper längre så vill han bara hem till henne för att leka. Och när han inte får så ylar han.
Vi gör vårt bästa och kör så kallade raka puckar med honom och accepterar inget nonsens.
Men vad hjälper det när man har en envis Drever?
Just nu håller vi våra ställningar  – och håller tummarna för att vi är uthålligare än hunden. ;)