Indy och jag sitter och väntar.
Inte Indys starkaste sida. Han gnäller och springer mellan fönstret i vardagsrummet och i hallen.
Under min sjukledighet har vi nämligen fått promenadkompisar!
Grannen som äger husky-flickorna Minni och Ines och jag har börjat umgås mycket mer och vi försöker bli av med några sambokilon tillsammans – vilket också har gett våra hundar en massa social träning eftersom de får följa med på de flesta av våra långa promenader.
När det var som varmast under påsken fick hundarna stanna hemma, men i dag ska vi ut på en 7 kilometersrunda tillsammans.

Indy hade innan detta aldrig varit på promenad med andra hundar – och inte Minni och Ines heller. Och eftersom de alla är unghundar så blev det lätt kaotiskt i början. Men det tar sig!
Oftast så är det Minni och Indy som slåss och leker den första biten av promenaden, men sedan börjar de nosa runt och leta roliga dofter och hålor att titta extra på.
Och hittar en av dem något spännande så rusar ALLA dit.
Då lite trassligt blir det med tre koppel. Dessutom är jag ju fortfarande sjukledig och har i princip ingen nytta av min vänstra arm ännu så grannen får oftast lösa trasslet åt oss.
Men roligt har vi alla fem!
Så nu sitter Indy och jag och väntar, för klockan 10.00 bär det av!

… somnar man ibland! Speciellt om man busat i mattes knä och det är så där mjukt och bekvämt i soffan!

Indy med en av sina favoritleksaker – den jättestora igelkotten.