I dag blev det veterinärbesök.
Husse upptäckte nämligen i går kväll att en trampdyna på Indys ena framtass hade ett litet sår och dessutom hade den svullnat upp.
Men Indy verkade ganska oberörd. Han haltade inte, åt lika oengagerat som vanligt och han ägnade inte sin tass någon vidare uppmärksamhet alls.
Tur att vi kollar tassarna varje dag – annars hade det tagit tid innan vi upptäckte det!
Tidig eftermiddag i dag packade vi så in oss i bilen och åkte till Gamlas för veterinärbesök.
Veterinär Beatrice kunde snabbt konstatera att såret infekterats och en böld bildats så Indy fick en spruta med lugnande och så fick vi vänta tills han somnade innan vi smög ut och lämnade honom på kliniken för en liten operation i tassen för att rengöra såret.
Vi sysselsatte oss i några timmar innan vi kunde hämta upp Indy igen och sedan återvände vi och allt var redan förberett för Indys hemfärd!
Dessutom hade försäkringsbolaget redan kontaktats och alla papper var i ordning! Fantastisk service!
Sedan kom vår tratt-hund ut.
Och vi fick kämpa för att inte asgarva åt honom!
Yr av narkosen, med en svart och röd tossa på vänster framtass och med tratten runt huvudet kom han på ostadiga ben emot oss.
Och blicken sade ALLT.
Det HÄR är det mest ovärdiga Indy NÅGONSIN varit med om och han är INTE nöjd!
Det var allt för ostadigt för att Indy skulle orka hela vägen till bilen så husse fick bära.
Väl hemma lade han sig först ner framför brasan men verkade inte riktigt veta vad han skulle göra av sig själv. Så han vacklade in i husses arbetsrum.
Men sedan stod han bara där.
Han hade ingen aning om varför han gått dit.
Så jag hjälpte honom tillbaka till sängen.
Tratten fastnade först i en hurts, sedan i en bokhylla och till sist i dörrkarmen.
Indy lägger sig ner igen – bara för att strax resa sig och stapla i väg åt andra hållet  – ut i köket.
Där blev han återigen stående fullständigt förvirrad.
Jag misstänkte att han var hungrig och gav honom mat som han med stor möda fick i sig. Svårigheterna var givetvis orsakade av den där tratten igen.
När han väl ätit upp kunde han inte röra sig ur fläcken.
Tratten hindrar utsikten åt både vänster och höger och rakt fram fanns en vägg.
Så där stod han.
Tassarna började glida ut åt sidorna som för Bambi på isen.
Indy såg djupt olycklig ut.
Återigen fick han hjälp till sin säng vid brasan.
En omväg via soffan blev det dock – där han fastnade med tratten.
Nu ligger han ner och slumrar men vaknar då och då och gnyr olyckligt.
Det här är dag 1 med tratten.
Jag bävar för veckan som komma skall.
Tratt, antibiotika, smärtstillande och en tass som efter två dagar ska börja tvättas, grundligt rengöras och möjligen desinfekteras.
Frågan är nog mest vem som blir tokig först.
Indy, husse eller matte…

Indy framför brasan med sin tratt och tossa på tassen.