Arkiv för januari, 2012
Hur mycket kan han sova?
Publicerad: 22/01 16:18Efter sitt äventyr i skogarna i Vichtis har Indy inte riktigt varit sig själv. (Under en jakt förivrade han sig och sprang bort – som mest befann han sig 5,6 kilometer från husse.)
Han har inte velat gå ut, han har kissat inomhus en gång och han bara sover och sover.
Nog har han träningsvärk och han har skadat tassarna lite – men det finns inga tecken på någon form av allvarlig skada.
Vi har ringt veterinären som säger att vi hanterat allt precis som vi ska – såren på tassarna är torra och fina och hålls rena, vi lindar tassarna när vi går ut, han har god aptit och dricker som han ska.
Han är bara håglös. Och trött.
Det har nog ALDRIG hänt under de tre år som vi snart haft Indy att han inte skulle gnälla och kräva att få gå ut MINST tre gånger per dag!
Man blir orolig när man i vanliga fall är ute tre timmar per dag med honom och man nu måste tvinga ut honom på en 20-minuters runda.
Så på rekommendation av veterinären får han nu smärtstillande i tre dagar.
Och så väntar vi på att han ska ta igen sig.
För det är inget fel på hunden.
Förutom att han bara sover.
Jag har en hund
Publicerad: 18/01 13:09Tack och lov! Indy är infångad och i säkerhet!
I tre timmar sprang han rakt fram utan uppehåll. Som längst var han 5,6 kilometer ifrån husse.
Det är sådana här stunder som man är glad att man investerade i den där svindyra hund-gps:en!
Sambon fick skjuts tillbaka till sin bil av en vänlig själ och kunde sedan följa vår rymling på kartan och hittade honom till sist vid en hästgård.
Där hade Indy stannat för att titta på de konstiga djuren…
Med tanke på att han sprang över inte mindre än 4 vägar varav en är ganska kraftigt trafikerad så känner vi oss lyckligt lottade över att vi fortfarande har en hund…
Just nu är Indy bortsprungen
Publicerad: 18/01 11:34I dag på morgonen tog Kai med Indy för att jaga.
Indy fick upp ett spår och har de senaste 2 timmarna sprungit rakt fram med drivskall utan att stanna.
Än så länge har han tagit sig över 4 vägar men närmar sig en stor tungt trafikerad väg…
Sambon ser Indy på gps:en men har blivit tvungen att vända.
Och jag sitter orolig på jobbet och kan inte göra ett dugg för att hjälpa till!
Än så länge har vi inte lyckats hitta någon som kan komma och delta i jakten på jakthunden och Indy ger inga tecken på att tröttna.
Just nu är det inte roligt att vara matte till en jakthund!
I dag skrevs historia
Publicerad: 17/01 10:28För cirka 2 minuter sedan hände något historiskt i vår lilla familj.
Indy – hunden med det lägsta matintresset för sin art – klagade på att han inte hade mat!!!!
Under de snart 3 år som Indy funnits på jorden, har mat varit något ganska nödvändigt ont för honom.
Något som man mest får i sig när man liksom inte riktigt kan ignorera hungern.
Varje morgon har vi varit på promenad och direkt efter har Indy gått och lagt sig på sin kudde framför öppna spisen. Mat har inte varit på agendan.
Tills i dag.
I dag gick han och lade sig på sin kudde – men steg plötsligt upp och gnällde och tittade mot matskålen!
Stort!
Snart skickar jag räkningar för kemtvätt!
Publicerad: 12/01 11:55Denna vintern bjuder på lite andra utmaningar än förra årets.
Slasket är inget roligt att trava omkring i – Indy uppskattar det inte heller.
Allra minst uppskattar vi de hänsynslösa puckon till bilförare som i full fart kör genom slasket så det stänker över en från mössa till skor.
I princip alla våra promenadrundor innehåller stråk där vi måste gå längs med en väg. Det finns ingen trottoar och ingen vägren.
Vägarna har en hastighetsbegränsning på 60 km i timmen men många kör fortare än så.
Visst ser de till att köra runt en och lämna extra utrymme – men inte saktar de ner.
Och det är här som problemet uppstår. För när man kör ut i en vidare båge för att lämna plats, så kör man också in i de slaskhögar som bildas mellan körfälten.
Saktar man då inte farten så stänker man ner den som promenerar längsmed vägen.
Jag har fått vända om på grund av att jag blivit så blöt att jag måste hem och byta om.
Indy har blivit vettskrämd för att det plötsligt kommer slask och is farande på honom från ingenstans.
Och min jacka ser ut som om jag lagt mig och rullat runt i den smutsigaste snömodd.
Så nu stoppar jag ner papper och penna i fickan och börjar skriva upp registreringsnummer på dem som stänker ner mig.
Och så skickar jag räkningen från kemtvätten för jackan åt dem.
Eller så sätter jag mig utanför deras hus och väntar med en hink slask.
Får se hur roligt de tycker att det är om de får 10 liter sörja hällda över sig när de går utanför dörren…
Dödsfälla och paradis
Publicerad: 05/01 16:35De senaste dagarnas väder med först snö, sedan regn och slutligen lite minusgrader har förvandlat våra vanliga promenadstråk till rena rama dödsfällan. Såvida man inte har fyrhjulsdrift som Indy förstås.
Medan jag förtvivlat försöker hitta små fläckar av barmark där jag kan sätta ner mina fötter utan att riskera att dråsa omkull och spräcka svanskotan, så skuttar Indy runt i fullständig lycka över naturens tillstånd.
Detta är nämligen Indys absoluta favoritväder.
Inte för varmt, inte för kallt och så det bästa av allt: skare på snön!
För det finns ju inget bättre än att rulla runt på skaren och riktigt gnugga sig mot den hårda och riviga ytan.
Ovan på allt så kan man ju dessutom gräva loss stora stycken av snön och kasta runt med.
Svalkar dödsskönt i kistan!
Att matte förtvivlat försöker stå upprätt bekommer honom inte det minsta.
Det gäller ju att få in så många tillfällen som möjligt med att rulla runt i snön innan det blir solsken och varmt igen.
Hoppas 2012 började bra!
Publicerad: 02/01 19:26Jag hoppas att ni alla överlevt nyåret med alla dess utmaningar…
Har dock insett att vi i Finland är mer lyckligt lottade än grannarna i väst.
Här hör man förhållandevis lite smällare och fyrverkerier dagarna kring nyår.
I Sverige så hörde man smällare redan på juldagen och det fortsätter en bra bit in på det nya året.
Jag har vänner som tvingats att skicka ut sina hundar till vänner på landet för att de ska komma undan allt smällande.
Dessutom tvingas de droga sina vovvar.
Tänk så mycket bättre när folk faktiskt håller sig till att smälla på självaste nyårsafton!
Vi har ju inte riktigt något problem med Indy – han är ju jakthund och skulle han vara skotträdd skulle det vara omöjligt att ha honom som brukshund.
Men han gillar inte ljudet av raketer som far iväg – det där pysande och fräsande ljudet.
Nåja – jag hoppas att det inte var många av er som fick sitta under en filt i källaren med en skakande hund.
Nu börjar vi på ny kula och hoppas att 2012 har mycket roligt att bjuda på!