I veckan var jag hos min frisörska som förutom att hon är en briljant hårfixare också lider av samma faiblesse för fyrtassade kompisar som jag.
Hon har en otroligt gullig Bullterrier vid namn Ossian.
När jag nämnde att jag ska åka till Skåne över jul och att sambon och Indy stannar hemma så frågade hon hur jag kan fira jul utan Indy.
Indy och jag har aldrig firat jul ihop eftersom jag alltid åker till Sverige för att fira med mina föräldrar och systrar.
Och jag svarade att en jul med Indy är nog mest som vilken annan dag som helst med Indy.
För inte förstår Indy vad som är annorlunda med den 24 december.
En del gillar att sätta tomteluva på hunden eller knyta en stor röd rosett runt halsen. (Min frisörska gör INTE sådant – men hon kan inte tänka sig julen utan Ossi.)
Men vilken hund begriper varför?
Och att tuggbenet de får råkar vara i form av en polkagriskäpp med rödfärgat råläder varvat med det vita bryr de sig nog inte så mycket om. Det bryr sig mest företaget som producerar grejerna om, för de kan ta några extra cent betalt för sina säsongsvaror.
Så länge man inte hittar på dumheter som skadar djuren är det väl ok – men kom ihåg att du gör det för DIN skull – inte för hundens.
Hunden tycker att julafton är en dag som vilken annan och man behöver gå på promenad, leka och tugga på ben som vilken annan dag som helst.
Visst kan man ge dem lite extra fin mat eller något – men kom i håg att det finns saker som inte är alls bra för hunden. Bäst är att hålla sig till det man vet funkar.
Annars kan det bli en jobbig julnatt med promenader mitt i natten på grund av hundens lösa mage…

Härom kvällen när jag körde hem från jobbet höll det på att sluta illa för en liten hund.
Hans eller hennes husse hade nämligen inte brytt sig om att se till att han själv eller hunden hade någon som helst reflex när de gick på promenad längs med vägen.
Och hunden gick inte speciellt snällt längs med vägkanten.
Tack och lov fick jag syn på dem i sista stund och kunde väja – men oj så nära det var!!!
Sambon brukar skratta åt mig när jag ska ut på promenad i mörkret.
Jag tar på mig själv en reflexväst, jag har reflexer på stövlarna och oftast tar jag på mig en pannlampa. Indy får reflexväst eller ett ljushalsband och så har han en sele med extra mycket reflexer. Kopplet har också reflexer.
Sambon tycker jag ser ut som en julgran och hunden inte mycket bättre.
Men jag VET att om jag möter några bilister så slipper de sätta hjärtat i halsgropen – eller värre.
Det finns inte en chans att missa mig och Indy.
Så ni syns väl när ni är ute på promenad?
Det handlar om ert, hundens och bilisternas liv. För det är inte så kul om man kör över någons kund – oavsett om man hade en chans att upptäcka den eller inte.

Indys ljushalsband. Så här mycket syns av honom vid klockan 18.00 på kvällen.

PS. Med alla former av ljushalsband åt hundar – många har en blinkande funktion som kan utlösa epelepsianfall hos hunden. Själv tycker jag att det stadiga skenet är mycket trevligare att se på dessutom.