Efter sitt äventyr i skogarna i Vichtis har Indy inte riktigt varit sig själv. (Under en jakt förivrade han sig och sprang bort – som mest befann han sig 5,6 kilometer från husse.)
Han har inte velat gå ut, han har kissat inomhus en gång och han bara sover och sover.
Nog har han träningsvärk och han har skadat tassarna lite – men det finns inga tecken på någon form av allvarlig skada.
Vi har ringt veterinären som säger att vi hanterat allt precis som vi ska – såren på tassarna är torra och fina och hålls rena, vi lindar tassarna när vi går ut, han har god aptit och dricker som han ska.
Han är bara håglös. Och trött.
Det har nog ALDRIG hänt under de tre år som vi snart haft Indy att han inte skulle gnälla och kräva att få gå ut MINST tre gånger per dag!
Man blir orolig när man i vanliga fall är ute tre timmar per dag med honom och man nu måste tvinga ut honom på en 20-minuters runda.
Så på rekommendation av veterinären får han nu smärtstillande i tre dagar.
Och så väntar vi på att han ska ta igen sig.
För det är inget fel på hunden.
Förutom att han bara sover.

Indy bara sover och sover efter sitt jaktäventyr som tack och lov slutade lyckligt.

Tack och lov! Indy är infångad och i säkerhet!
I tre timmar sprang han rakt fram utan uppehåll. Som längst var han 5,6 kilometer ifrån husse.
Det är sådana här stunder som man är glad att man investerade i den där svindyra hund-gps:en!
Sambon fick skjuts tillbaka till sin bil av en vänlig själ och kunde sedan följa vår rymling på kartan och hittade honom till sist vid en hästgård.
Där hade Indy stannat för att titta på de konstiga djuren…
Med tanke på att han sprang över inte mindre än 4 vägar varav en är ganska kraftigt trafikerad så känner vi oss lyckligt lottade över att vi fortfarande har en hund…

Indy inledde det nya året med jakt så klart.
Ingen jaktlycka men han spårade duktigt och lydde husse när han följde felaktiga spår.
Så det finns hopp för framtida lyckade jaktturer – just nu så ställer snön till det lite också, Indy är ju inte direkt långbent… ;)

Sedan jag kom hem har han annars varit som ett plåster på mig.
Tydligen hade han rusat upp varje gång han hörde en bil de två nätter som han och husse var hemma utan mig.
Och när jag väl kom så var det som om han trodde jag skulle försvinna om han somnade så han sov bokstavligen på mig.
Jag hoppas att den fasen snart går över för men sover inte så gott med 16 kilo hund ivägen…

Nog för att Indy gillade snön till en början. Men nu verkar han mest besvärad.
Det är svårt att vada i 60 cm snö när man har små korta Drever-ben… Även om Drevern tar sig fram ganska bra i snö – förvånansvärt bra – så märker man att han tycker det är tungt och jobbigt.
Härom dagen skulle han ut och jaga med husse men det slutade med att Indy skuttade i husses fotspår istället eftersom det var lättare än att ge sig av på egen hand.

Och flickvännen Mandi har tagit för vana att dyka upp på vår veranda för att hämta Indy. Numera bestämmer vi dock i förväg vilka dagar vi kan träffas på morgonen. Och grannen gör sitt bästa för att hålla Mandi från vårt hus de dagar hon vet att vi vill ha sovmorgon. Med blandad framgång.
I dag blev det dock väldigt svårt för Indy att busa runt med Mandi med 20 cm nyfallen och tung snö.
Men han har i alla fall sovit gott framför brasan efter motionen.