Arkiv för augusti, 2010
Ibland är man inte så stolt
Publicerad: 19/08 13:09Vissa dagar är det ganska frustrerande att vara hundägare.
Och ibland är det så frustrerande att man blir lite småaktig och till och med skäms för att man blir så arg på sin hund som faktiskt inte förstår frustrationen.
Jag har drabbats av en riktigt fruktansvärd sommarförkylning som gått över till en riktigt ovärdig bihåleinflammation.
När man är tjyvtjock av snor i huvudet så vill man bara få en lång och god natts sömn.
Men se – Indy tyckte att jag skulle gå upp strax efter fem på morgonen, eftersom husse klivit upp och gått ut – utan Indy!
Och när husse går upp tidigt och går ut då VET Indy att det vankas jakt och han blev lämnad hemma med en sur matte!
Så Indy satte sig vid dörren och gnällde.
Och gnällde.
Och gnällde.
I tre timmar.
Och matte blev surare.
Och surare.
Och surare.
Ingen av oss gav sig.
Speciellt inte jag eftersom Indy måste lära sig att han inte får som han vill bara han gnäller.
Sambon hade tagit ut honom på en snabb runda så jag visste att han inte var nödig.
Han gnällde bara för att han också ville gå ut. Husse fick ju!
Så när min väckarklocka ringde strax före åtta så var jag måttligt road av att vara hundägare.
Jag muttrade något om att vi gott kunde ge bort hunden gratis till någon.
Men sedan gjorde jag det där småaktiga och dumma som jag verkligen skäms över.
Nä – jag slog inte min hund. Bättre än så begriper jag.
Jag tror inte på att man kan få sin hund att uppföra sig genom våld.
Men jag gick och väckte honom när han somnat om efter vår morgonrunda.
För han hade ju inte låtit mig få sova.
Och det var ju bara dumt. Han förstår ju inte varför jag var på så uselt humör.
Hans gnällande var ju inte illvilligt. Han ville ut och jaga – vilket är hans jobb.
I samma stund som han oförstående tittade upp på mig så kände jag mig så usel och dum.
Vilket jag också var.
Så när jag kommer hem i dag ska jag komma ihåg att han faktiskt inte kommer ihåg att han höll mig vaken.
Att han bara är glad över att se mig.
Och att min frustration är lönlös och inte resulterar i något gott.
Men framförallt ska jag komma ihåg att inte vara barnsligt småaktig mot honom.
För det ligger trots allt på mig att se till att han lär sig att kliva upp när vi tycker det är dags att kliva upp.
Så imorgon när han gnäller klockan fem på morgonen så gör vi om proceduren igen.
Förutom biten då jag väcker honom när han somnat om.
Raser som lever farligt på hög höjd
Publicerad: 07/08 18:37Sedan maj 2005 har man i USA rapporterat alla dödsfall bland hundar som flugit. Det har visat sig att hundar med kort nos lever farligast på hög höjd.
Det beror på att de helt enkelt inte har ett lika effektivt avkylningssystem som hundar med en längre nosrygg.
Flygbolaget Delta i USA har nu infört en värmegräns för vissa hundraser. Är det varmare än ca 30 grader kommer till exempel inte mopsar längre ombord.
Fast jag tror nog inte att det finns många hundar som verkligen gillar att flyga…
Själv vet jag inte om jag skulle vilja ta med Indy på ett plan – min gissning är att han skulle skälla och yla hela flighten…
Läs mer om vilka hundar som klarar flygningar sämst här.
Myrorna 2– Indy 0
Publicerad: 04/08 12:00Jaktsäsongen har inte inletts än men Indy har ägnat sommaren åt att träna på insekter…
Humlorna vann med 3–0.
Myrorna vann med 2–0.
Fjärilarna tog lite mer stryk och vann bara med 4–3. De där 4 lyckades fly ut ur Indys gap i sista stund.
Men skalbaggarna – de har åkt på storstryk!
Det är något med skalbaggar som gör att Indy bara MÅSTE rulla sig på dem.
Som en ångvält.
Och skalbaggarna blir rejält tillplattade.
Än så länge så står det 3–0 till Indy.
Men jag har en känsla av att skalbaggarna bara tagit en time out för att ändra sin strategi…
En otrevlig överraskning
Publicerad: 02/08 23:58Klockan är snart tolv på natten och de senaste 4,5 timmarna har jag mest promenerat med Indy. Gått och gått och gått och…
Vid klockan sju upptäckte vi nämligen att Indy tyckt att min nya klocka (billigt krimskrams) såg mumma ut. Så han hade satt i sig den.
Det här var precis mitt i våra förberedelser för att ta ett snabbt dopp i den lokala sjön innan vi skulle åka till butiken och handla middag.
Det är nog inte svårt att gissa att planerna raskt ändrades. Sambon åkte till butiken – utan omvägen till sjön – medan jag plockade fram flaskan med paraffinolja för att se till att bitarna av klockan kom ut.
Jag bör påpeka att Indy inte alls såg ut att må dåligt – skulle han göra det skulle vi satt oss i bilen och åkt till veterinären.
Efter att oljan slunkit ner gick jag på lång promenad med Indy. Men inget hände. Så hem igen och i med lite mer olja.
Och ut och gå igen.
Och gå.
Och gå.
Tillsist kom klockbitar ut.
Men det fanns lite mycket olja i Indys system eftersom jag av ren oro överdoserat lite…
Så det var bara att gå lite till.
Och gå.
Och gå.
Och så var jag glad att vi har ett långt flexikoppel, för när den sista oljan kom ut så gjorde den det med besked!
Nu ligger Indy och sover på en handduk (för säkerhets skull).
Han har ätit lite och druckit mycket, så han verkar må bra.
Men han är förstås fortfarande under uppsikt.
Minsta tecken på att han skulle bli dålig så blir det en tur till veterinären.
Fast vi hoppas ju att vi fick ut det skadliga i tid och att allt kom med.
Och imorgon ska vi t en ny vända i huset och säkra saker från vår lilla termit.
Man skulle kunna tro att efter nästan 1,5 år med Indy så hade vi hittat alla ömma punkter där han kan komma åt saker han inte ska ha.
Men han är uppfinningsrik.
Månne han och många andra hundar egentligen är släkt med Houdini?
60 Drevrar på en äng…
Publicerad: 02/08 15:04I går tog jag med Indy på en Dreverutställning.
Sammanlagt 60 hundar var anmälda till specialutställningen i Tammela.
Indy och jag var tvugna att börja dagen tidigt eftersom Indy skulle in i ringen redan strax efter 10 på morgonen.
Vi mötte upp med Mira och Indys bror Nemo som också skulle visas.
Det låter mycket om en Dreverutställning. Det är ju inte en väldigt tyst ras – de gillar att prata och skälla. Eller nåja, många av dem.
Medan Nemo satt i sin bur och högt och ljudligt sa vad han tyckte satt Indy mest ganska tyst. Han gnällde lite oroligt emellanåt.
I ringen gick det bra. Indy blev först orolig och började gnälla men när jag satte mig så han såg var jag var så blev han lugnare.
Han lät domaren titta på tänderna lugnt och fint och blev inte ett dugg rädd för mätstickan när han skulle mätas. 35 cm blev han uppmätt till.
Slutgiltiga omdömet blev Mycket god vilket vi förstås är otroligt nöjda över.
Och av 5 hundar placerade sig Indy som fjärde trots att han skakade lite och pep i ringen.
Det som verkar vara till Indys nackdel är att han fortfarande har väldigt markerade drag (Drevrar ska inte ha mycket till panna tex.) och att han är ganska bred mellan framtassarna.
Men han växer än så vi får ge honom några chanser till i några utställningar.
Och dessutom så är Indy finast i världen för oss. Och det är ju huvudsaken!
Lite bilder från vår dag i Tammela!