Tyck inte synd om mig
Publicerad: 19/02 12:04Dagar som denna, när snön yr och plogarna inte hunnit med att röja drivorna ur vägen, noterar jag en viss belåtenhet hos alla bilförare som passerar mig och Indy på morgonpromenaden.
De har ett uttryck av lättnad i ansiktet – vilken tur att jag inte måste vara ute i det här vädret med en hund!
Men tyck inte synd om mig och tro inte att jag förbannar min belägenhet.
I början när jag var ovan så avskydde jag morgonpromenaden med hunden. Nu älskar jag den!
Det kan bero på att Indy numera sover till tio på morgonen – men jag har också vant mig och lärt mig att njuta av en stund för mig själv.
Även dagar som denna – när det är tungt att gå i snön, glasögonen immar igen, snoret rinner under näsan och det känns som om jag för stunden har fler gener gemensamt med en snögubbe än mina föräldrar.
Kanske inte så värdigt – men väldigt trevligt.
Så tack Indy för att du drar ut mig i ovädret! Det är ett sant nöje!
1 kommentar
RSS feed for comments on this post.
Så sant, Annika!