Arkiv för februari, 2010
Längdåkning är lajbans!
Publicerad: 25/02 20:52Så här i sportlovstider har vi fått besök av min syster och hennes två barn.
Meningen var att de skulle få ”uppleva en riktigt vinter” – vilket de just det här året kunde gjort på hemmaplan i Skåne, men här finns i alla fall tillägget finsk kyla. :)
Indy ÄLSKAR gästerna. Han får så mycket uppmärksamhet och blir så ompysslad att han mest ligger på sidan hela tiden och blir kliad på magen. Min syster följer han efter precis överallt. När de först kom och hon försvann in på toaletten en stund satt han och ylade vid dörren…
Och han är överlycklig när han får följa med ut och åka skidor. Eller ja – någon av oss promenerar med honom medan resten åker skidor.
Fast han blir lite för exalterad och plötsligt har han trasslat in sig bland stavar och skidor och på marken ligger en frustrerad skidåkare medan Indy glatt skuttar runt och tycker att livet leker.
Mina förhoppningar om att en dag kunna fästa honom i ett sådant där midjebälte så han kan springa intill när jag skidar har grusats något.
Men skam den som ger sig. Nästa år kanske Indy kan vara min draghjälp i uppförsbackarna.
Indy up!
Publicerad: 19/02 09:29I går försökte jag lära Indy ett nytt trick – att stå upp på två ben i några sekunder. Inte för att det har någon praktisk nytta – utan för att vi skulle ha kul tillsammans.
Jag kämpade och kämpade. Godisbitar i handen, vägledande rörelser, tydliga kommandon och lite hjälp på traven för att visa vad matte ville.
Indy lade huvudet på sned, följde med när jag hjälpte honom på traven och åt glatt upp godisbitarna.
Men det verkade inte riktigt fastna.
Så jag tog paus. Speciellt eftersom Indy börjat göra alla tricks han kan utan att jag givit kommando – bara för att få godis.
Så i dag skulle jag ta morgonpromenaden. Sambon skulle till en ryggbehandling tidigt på morgonen och jag tänkte att det är dags att Indy återgår till att kliva upp när vi bestämmer att han ska upp – inte när han själv vill vara uppe och ute klockan sju på morgonen.
Så jag lade täcket över huvudet och ignorerade ylandet och gnällandet så gott det gick. En och en halv timme senare lade sig Indy ner med en suck och gav upp. Då fick han sin belöning. Ut på promenad!
Och det var en märkligt lyhörd och uppmärksam hund jag fick med mig. Tänk att bli ignorerad och avvisad kan göra sådan skillnad!
Vi hade jätteroligt på promenaden! Så på prov sade jag: Indy up!
Och där stod min lilla hund på sina bakben och visade att han mycket väl förstått vad jag ville dagen innan.
Han bara väntade på rätt tillfälle att belöna sin matte…
Han kissade på grannens hund!
Publicerad: 15/02 21:30I söndags när vi var ute på kvällens sista promenad mötte vi på vägen en av grannarna med deras lilla hund som troligen är någon form av terrier.
Ganska gammal är han i alla fall och har inte riktigt klarat av Indys ungdomliga energi.
Men några dagar tidigare hade de träffats och faktiskt lekt lite med varandra – Maxi var då lös medan jag hade Indy på ett långt flexikoppel.
Nu var de båda kopplade – och Maxi blev lite gruffig.
Då lyfte Indy sitt bakben och helt sonika kissade på Maxi!
Vi blev förstås väldigt generade och chockade.
Jag har aldrig hört talas om att en hund skulle kissa på en annan hund!
Visst har hanhundar sina kiss-krig när de springer och pinkar på samma ställe 700 gånger efter varandra.
Men det här…
Någon som varit med om något liknande???
Valpfabriker – ett sorgligt kapitel
Publicerad: 12/02 13:47I det senaste numret av det svenska magasinet Härliga hund har de en artikel om så kallade valpfabriker.
Oftast handlar det om väldigt populära raser som kan inbringa mycket pengar som faller offer för ett oseriöst avlande. Men det kan gälla alla raser – även blandraser.
Uppfödaren tar alltså inte hänsyn till hundarnas välmående eller kvaliteten på aveln utan är bara intresserad av att få fram så många valpar som möjligt för att tjäna så mycket pengar som möjligt.
Tikarna får kullar allt för tätt och får inte återhämta sig alls. När de är utslitna så ”kasseras” de.
Dessutom brukar hundarna ofta leva under vidriga förhållanden – de motioneras inte, de får inte tillräckligt med mat, de lämnas ensamma långa perioder och ofta blir det inte ens städat hos dem.
Den här typen av fabriker är ganska vanliga i länder där man inte har ett väl utbyggt och fungerande djurskydd. Men det finns valpfabriker även i Sverige.
Jag kan direkt erkänna att jag inte vet hur läget är i Finland, men finns det pengar att tjäna är det alltid någon som hoppar på tåget…
Och Spotligt hade ett inslag om valpfabriker och oseriös hundimport från Ryssland och Baltikum under 2005.
Därför skadar det ju inte att skriva om ett fenomen som man bara kan kväsa genom att upplysa människor och försöka se till att efterfrågan på oseriöst avlade hundar blir så liten att verksamheten inte lönar sig.
Hur vet man då om en hund kommer från en av dessa valpfabriker?
* Dyker uppfödarens namn ofta upp som säljare av valpar på olika forum eller annonserings-/auktionssajter? Verkar det som om de har flera kullar till salu år efter år efter år?
* Låter erbjudandet allt för bra för att vara sant? Då är det sannolikt också det. Vissa raser får man köa i flera år för. Dyker det plötsligt upp valpar av rasen som dessutom är billiga och uppfödaren inte verkar intresserad av vad det är för hem som valpen kommer till – då ska man nog lyssna på varningsklockorna.
* Påstår uppfödaren att hunden är renrasig – men det saknas papper på den? Är valparna inte registrerade? Då är det något som är lurt.
* Får du inte träffa tiken? Då kan det vara så att hon är i så dålig kondotion att ”uppfödaren” hittar på ursäkter för att du inte ska få träffa henne.
* Har uppfödaren uteslutits från kennelklubben? Man blir inte utesluten utan anledning…
Det bästa man kan göra när man skaffar en hund är att leta efter kennlar, välja ut några stycken, besöka dem om det går, kolla med Kennelklubben om det varit problem med uppfödaren, alltid se till att man köper en hund med kennelklubbens officiella dokument, kolla veterinären som skrivit friskhetsintyget för valpen. Man kan också kontakta rasföreningarna. De brukar ha god koll på folk som föder upp rasen.
Och vill man köpa en blandras – titta på mina råd ovan. Träffa uppfödaren, se till att få träffa tiken och alla valparna. Mår de bra? Har de det bra? Får du träffa dem i sin hemmiljö eller vill säljaren träffas någonstans utanför sitt hem? Fråga hur valparna kommit till. Fråga mycket om allt!
Det bästa är förstås att köpa en hund som fötts upp inom seriös avel där man tar hänsyn till sjukdomar, inavel och annat som spelar en oerhört viktig roll för rasens välmående och fortlevnad.
Men visst händer det olyckor och blandraser uppstår. Och de förtjänar också goda hem.
Ska man ta ett så stort steg som att utvidga familjen med en fyrfota vän så ska man också ta sig tiden att göra ett väl underbyggt beslut.
Grattis Indy 1 år!
Publicerad: 06/02 22:23I dag fyllde Indy 1 år! Svårt att tro att det har gått ett helt år sedan vår kennel meddelade att valparna fötts och att det fanns en lite Drever-hane som väntade på att få komma hem till oss!
Dagen blev händelserik för Indy – föst fick han en present från husse och matte. En Dog Pyramid fullstoppad med torkade kyckling- och leverbullar.
Sedan blev det lek i snön, flera långa promenader och pricken över i:et – en lång lekstund med Mandi.
Dessutom kom Mandi hem på kalas och åt tårta med Indy.
Ren lycka!
Tårtan bestod av två stora burgare gjorda på köttfärs, morötter, ärtor och ägg och fyllningen var keso och pasta. :)
Dekorationerna var pasta, torkade leverbullar, korv och som ljus en torkad fisk. Mycket uppskattad tårta!
Nu sover Indy som en sten. Det är inte varje dag man fyller år och får en dag smäckfull med upptåg!
Här är lite bilder från 1-åringens stora dag!
Lite för mycket snö…
Publicerad: 01/02 16:02Nog för att Indy gillade snön till en början. Men nu verkar han mest besvärad.
Det är svårt att vada i 60 cm snö när man har små korta Drever-ben… Även om Drevern tar sig fram ganska bra i snö – förvånansvärt bra – så märker man att han tycker det är tungt och jobbigt.
Härom dagen skulle han ut och jaga med husse men det slutade med att Indy skuttade i husses fotspår istället eftersom det var lättare än att ge sig av på egen hand.
Och flickvännen Mandi har tagit för vana att dyka upp på vår veranda för att hämta Indy. Numera bestämmer vi dock i förväg vilka dagar vi kan träffas på morgonen. Och grannen gör sitt bästa för att hålla Mandi från vårt hus de dagar hon vet att vi vill ha sovmorgon. Med blandad framgång.
I dag blev det dock väldigt svårt för Indy att busa runt med Mandi med 20 cm nyfallen och tung snö.
Men han har i alla fall sovit gott framför brasan efter motionen.