Arkiv för september, 2009

Sjuklingarnas bästa vän

Publicerad: 30/09 11:11

I dag kan man i HBL läsa om Atlas – Europas första formellt utbildade epelepsihund.
Att hunden kallas för människans bästa vän är ju inget nytt – inte heller att hunden kan vara till enorm hjälp för människor med olika funktionshinder.
Men man behöver inte vara rullstolsburen eller lida av någon annan svår åkomma för att hunden ska göra livet både lite lättare och lite bättre.
Själv lider jag av fibromyalgi. Och Indy är den bästa medicinen.
Långa promenader gör att den värsta stelheten försvinner och alla träningstillfällen, promenader och mysiga kelstunder gör att smärtorna blir mindre närvarande.
Och det är så skönt att bli uppdragen ur soffan när man helst bara skulle stanna under filten. Numera har jag lärt mig att det faktiskt känns bättre om jag kommer ut och rör på mig.

Hundar är ett lyckopiller.
Hundägare är tydligen friskare och mindre sjukskrivna också.

Läs mer här och här.

Inte ett skall…

Publicerad: 29/09 14:00

Under vår helg i Karelen var Indy ute och jagade tre gånger. Inte en enda gång fick han upp något spår. Inte ett enda litet jaktskall.
Ironiskt nog så nosade han rätt på en kanin i samma stund som vi klev ur bilen hemma igen… Så vi är inte oroliga för om han duger till jakt – det gör han. Vi hittade bara inte rätt jaktmark norröver.

Men resan var inte helt misslyckad ändå – solen sken för det mesta och Indy var utomhus mer än vanligt – och vi med för den delen. Det måste jag säga att hund verkligen är bra för själen. Och för konditionen!

Favoritsysselsättning – dragkamp med matte.

Favoritsysselsättning – dragkamp med matte.

Husses lilla hjälpreda

Tugg

Lilla tjuven

Hem ljuva hem

Publicerad: 25/09 21:06

I morgon ska vi åka och hämta Indys hundkoja. Ni som följt bloggen vet att svärfar byggde en ”hundkoja” som mer liknar ett hus. Den har en inbyggd säng, veranda och är förstås isolerad.
Jag tog med bilder på bygnationen till jobbet och chefen tittade på mig och sa: En hundkoja säger mer än tusen ord – din svärfar vill ha ett barnbarn.

indyblogg

Indy blir dock det enda barnbarnet – men svärfar har i alla fall fått bygga en lekstuga. :)
Nu återstår det att fatta beslut om var Indys hundgård ska byggas. Tack och lov har vi en stor tomt för med en sådan här kåk till hunden så lär det inte bli någon liten inhägnad…
Fast det får bli ett projekt till våren. Nu är det fokus på jakt som gäller. Och vardagslydnad förstås.
Vi har nu lagt ”tass” till registret av kommandon – inte för att det är så nyttigt direkt utan mest för att lägga till något litet och enkelt och som ändå gör att han koncentrerar sig på att jobba. Och han känner sig sååååå duktig när han kan!
Förhoppningsvis återvänder vi från Karelen med några trevliga jaktrundor i bagaget.
Och Indys lyxhus.
Hm… kanske vi måste ha en sådan där bil som kör framför oss och varnar för bred last…

Jaktstart – med brunstiga älgar

Publicerad: 24/09 19:48

Indy fick äntligen sätta iväg okopplad i skogen i morse. Klockan 7 åkte han och husse till jaktmarken för att göra ett första trevande försök till kaninjakt.
Enda problemet var att just den skogen var full med brunstiga älgkor.
Det var tydligen en hel kör av kor i buskarna och hela området var så fullt med älgspår att Indy helt enkelt aldrig fick korn på någon kanin. Det måste bo en otroligt ståtlig älgtjur i området.
Men Indy var lycklig av sin nyvunna frihet och hoppade runt likt en bergsget från sten till sten. Och gjorde definitivt sitt jobb genom att nosa och leta efter spår.
Nya försök i helgen – fast då i norra Karelen.

Hund-gps – en dyr historia…

Publicerad: 22/09 18:05

Jaktsäsongen är igång och Indy ska jagas in. Eftersom jaktmarkerna är små (därför skaffade vi en Drever) och bitvis ligger nära stora vägar så ville vi skaffa lite extra trygghet med en hund-gps.
Dessutom kommer Indy jaga i Karelen där det finns en annan problematik med gräns mot Ryssland och mer varg.
Sambon tog bilen och körde iväg för att införskaffa utrustningen och inte för att jag är helt insatt i den här tekniken men nog har företagen som erbjuder tjänsterna för hund-gps skaffat sig en kassako!
Som jag förstår det så finns det två ledande märken på marknaden – Ultrapoint och Tracker. Vilken skillnaden är vet jag inte riktigt, mer än att den ena ska vara lite billigare i anskaffning än den andra.
Nåja – för att kunna använda hund-gps:en (den vi skaffade) så måste man ha en mobiltelefon av en viss modell som funkar med den hundpejlare man valt. Ovan på detta så ska man ha ett abonnemang för hund-gps:en som kostar 16 euro i månaden. När jaktsäsongen är slut måste man kontakta företaget och göra abonnemanget vilande – då kostar det bara 2 euro per månad. Sedan måste man köpa ”kartrutor”. Dessa förbrukar man enligt något visst system och sedan måste man köpa fler. Så egentligen har du inte köpt din hund-gps. Du har leasat den. För utan abonnemanget och införskaffandet av kartrutor är den där prylen som kostade cirka 700 euro helt värdelös.
Vi har en gps i bilen som kostade typ 160 euro och visst kostar det att köpa till Europakartor om man så skulle vilja det… och uppdaeringarna kostar också… men man förbrukar inte kartor – de tar liksom inte slut.
Slutsumman på anskaffningen av Indys extra ”jaktförsäkring” landade på en bit över 1000 euro. Det är cirka 320 euro mer än vad Indy kostade…
Missförstå mig inte nu – jag vet att det är ett frivilligt val att köpa hund-gps och Indy är verkligen värd den extra utgiften för att vara lite säkrare i skogen. Men jag undrar jag om inte företagen som erbjuder tjänsterna mjölkar sina kunder lite väl mycket på pengar. I alla fall med tanke på att de bestämmer vilken telefon du måste ha och vad grundutrustningen kostar – en utrustning som som sagt är värdelös om du säger upp abonnemanget.
Jag hittade en hund-gps i Sverige som var billig i införskaffning och som fick strålande recensioner. Men den är inte användbar i Finland för den frekvens den arbetar på fungerar inte här.
Skulle vara trevligt med lite mer konkurrens på den här marknaden.
Då kanske fler hundar skulle få en extra försäkring och hundägarna en extra trygghetskänsla.

En uppskruvad liten apa

Publicerad: 20/09 19:01

Indy och jag gjorde vår första entré i utställningsringen i dag.
Det blev genast väldigt tydligt att min hund är en landsortshund som möter begränsat med folk och andra hundar.
Trots att vi gick en låååååång promenad på morgonen innan vi körde till Tusby så gick Indy igång på högvarv i samma sekund som han hoppade ur bilen.
Det var ingen liten utställning hellar – eller ja, nybörjaren här tyckte att det var väldigt stort. Det var över 200 hundar som deltog sammanlagt och i valpklassen var det 74 deltagare om jag inte minns helt fel.

Indy fick sällskap av sin bror Nemo och jag fick stöd och tips från Nemos matte Mira.
Det var väldigt svårt att få Indy att koncentrera sig – han var som en liten apa i ändan på ett snöre – mer akrobat än hund…
Och så klantade sig matte på väg in i ringen och vevade till med armen så den hoppade ur led och direkt i igen – men jag tappade förstås kopplet så Indy dansade in i den intilliggande ringen för att hälsa på alla fina hundar där. Högröd i ansiktet återvände jag med min infångade valp och tog ny sats.

Väl i ringen så gjorde Indy så himla bra ifrån sig! Jag visade Indy samtidigt som en liten terrier och med bara två hundar i ringen så uppförde sig min valp exemplariskt. Domaren fick titta på hans tänder och han gav henne till och med en försiktig puss.
Han stod snällt stilla och verkade riktigt stolt. Alla tips jag fått om hur jag skulle klappa honom under magen och svansen hjälpte jättemycket och trots min tvekan kunde vi till och med köra vårt lilla race med ett utställningskoppel.

Därefter hade Indy svårt med koncentrationen. När alla valpar som fått blått band skulle visas så blev det för mycket. Vi var närmare 40 i ringen och det var för många hundar nära inpå. Indy hade jättesvårt att koncentrera sig och han gick inte alls att få kontakt med. Medan Mira och Nemo fick stanna i ringen så blev Indy och jag ursäktade.
Men Mira tyckte att Indy gjorde jättebra ifrån sig och att han verkligen har potential. Och jag måste erkänna att han verkligen visade på talang när han väl kom in i ringen.
Så jag kanske trots allt får ändra lite uppfattning om det här med utställningar… :)
Vi behöver bara lite mer träning, Indy och jag.

Till sist – en bild av Indy och Nemo efter att allt var avgjort. Indy placerade sig inte och Nemo kom trea! Stort grattis till Mira och Nemo!

match2

Nytt försök till premiär

Publicerad: 19/09 18:22

I morgon gör jag och Indy ett nytt försök. Vi ska på en inofficiell utställning i Tusby.
Indys bror kommer också vara med och hans matte Mira ska hjälpa och stötta mig genom alla turer i utställningsringen.
Måste erkänna att trots mina försök att läsa på så blir jag väldigt lätt yr i huvudet av alla rosetter, färger och ritualer i utställningssammanhang.
Att man kan gå vidare har jag förstått men hur det går till verkar faktiskt vara en komplicerad matematisk uträkning som man förmodligen inte lär sig förrän man är antagen till NASAS rymdprogram…
Dessutom har min bok om hur man förbereder sig för utställningar ett helt kapitel om klädsel. Det ÄR verkligen en hel vetenskap det här med att visa sin hund.
Men jag har gett mig katten på att ge det ett ärligt försök. Vem vet? Jag kanske skaffar mig en ny hobby i morgon.

Hundkojan

RSSHundkojan

Indy lär Annika Madejska att sitta fint

  • Om Bloggaren

    Annika Madejska är en av 1773 kvinnor som 2005 flyttade från Sverige till Finland. Hon är född och uppvuxen utanför Lund i Skåne och bor numera i Vichtis. Tidigare har Annika haft katter, fåglar och kaniner – aldrig en hund. Indy är en av cirka 255 registrerade drevrar i Finland. Han föddes den 6 februari i Imatra och har 9 syskon. Drever är en jaktras som beskrivs som både självständig och envis med mycket stark jaktinstinkt. Indy ska i framtiden jaga tillsammans med sin husse.
  • Kalender

    september 2009
    M T O T F L S
    « aug   okt »
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    282930  
  • Arkiv

  • Kategorier