Arkiv för oktober, 2010

Våran lilla arkeolog

Publicerad: 27/10 21:06

I går när vi var ute på långrunda  gjorde Indy ett fynd!
Han gick som vanligt i kanten på grannens nyplogade åker och letade sorkar att terrorisera när han plötsligt började gräva frenetiskt.
Han grävde och sniffade, grävde lite till och drog och slet i något.
Tillsist låg det där till allmän beskådan: Ett stort brunt och skitigt ben!
Eftersom jag tittat på allt för många avsnitt av CSI och diverse liknande seriemördar-serier så såg jag genast blåljus och kriminaltekniker framför mig.
För att sedan snabbt sansa mig och gå vidare.
Men tanken låg kvar i bakhuvudet och gnag
När jag i dag lade upp bilden på Facebook så fick jag raskt svar på frågan om benets ursprung.
Och det var inte i närheten av den kittlande bild jag fått framför mig när Indy stolt visade sitt fynd.
Osteolog-kompisen från Gotland sa: MUUU!
Och om nu någon undrar om Indy fick ta med benet hem så är svaret NEJ.
Sambon påstår att jag har vissa drag av Monica från Friends och Indy har en massa rena och fina ben hemma.
Det bruna och ospännande benet fick stanna ute på åkern.

Indy – min lilla arkeolog. :)

En riktig skitnatt

Publicerad: 17/10 16:22

Häromkvällen när jag kom hem från jobbet kom en yrvaken och mycket rastlös hund och mötte mig.
Han gnällde på ett sätt som han vanligen inte gör – det var liksom något lätt hysteriskt över honom.
Jag tog ut honom på en kort runda men redan på väg tillbaka blev han gnällig igen. Och han ville INTE gå in i huset igen.
Dum som jag var så lyssnade jag inte utan jag var så där bestämd som alla böcker i hunduppfostran säger att man ska vara.
Med resultatet att vi var ute igen bara fem minuter senare för vid det laget var han fullständigt hysterisk.
Indy är nämligen paniskt rädd för att bli så nödig att han måste bajsa inomhus.
Det har han varit sedan han flyttade in.
En gång hände en olycka av större mått när han var valp och han skämdes något förfärligt!
Nu hade Indy drabbats av diarré.
Och därmed var paniken ett faktum.
Hans motvilja att göra ifrån sig på hemmaplan – vilket alla hundar har, man ska ju inte bajsa där man sover – har dock utvidgats till att gälla hela vår tomt, grannarnas tomt och längs med hela vår väg.
Så för att kunna bli av med det som tryckte på så var han ju tvungen att gå en bra bit.
Efter runda nummer två på bara 15 minuter så hoppades jag att det hela var över.
Men ack.
Klockan tre på natten satt Indy och ylade igen.
Det var bara att kliva upp, dra på sig kläder och ut igen.
Många säger att man inte ska jämföra att ha hund med att ha barn, men jag har svårt att se hur stor skillnaden är med en paniskt bajsnödig hund eller ett kräksjukt barn.
Som förälder eller husse/matte ägnar man vid båda fallen natten åt saker som är mycket mindre trevliga än att sova.
Och dagen efter ska man i båda fallen upp och i väg till jobbet trots att man kan räkna timmarna av sömn på den ena handens fingrar.
Attacken varade i två dygn.
Nu har vi uteslutit vissa delar av den mat han brukar få för att se om det hjälper.
Han kan ju också ha satt i sig något dåligt när han varit ute i skogen.
Och om det kommer tillbaka så blir det i veckan ett besök hos veterinären.
Indys ena bror har matallergi så man vet ju aldrig.
Vi vill i alla fall undvika ännu en skitnatt…

Förföljd

Publicerad: 08/10 16:33

Indy har en stalker!
Så fort vi rör oss längs med vår lilla väg så har vi en skugga…
10 meter bakom oss tassar nämligen grannens lilla katt.
Sedan han flyttade in i somras är han otroligt fascinerad av Indy.
Men han är fortfarande skraj nog att inte gå fram och hälsa.
I dag på morgonpromenaden så stannade vi till Indy och jag.
Och efter att ha smugit fram försiktigt, tagit en omväg runt ett dike och slutligen kurat ihop sig en meter framför Indy så sa katten: Miu.
Inte mjau. Utan miu.
Sedan strök han sig mot en gren.
Men längre fram vågade han sig inte.
Indy hade GÄRNA rusat fram – han ville jättegärna leka med katten.
Tyvärr så är ju kattspråk och hundspråk lite tvärtom så ju mer Indy viftade på svansen desto mer tveksam blev kissen.
Tillsist fick jag dra Indy hemmåt. Gå frivilligt tänkte han INTE göra.
Men 10 meter  bakom oss följde vår skugga efter…

Hundkojan

RSSHundkojan

Indy lär Annika Madejska att sitta fint

  • Om Bloggaren

    Annika Madejska är en av 1773 kvinnor som 2005 flyttade från Sverige till Finland. Hon är född och uppvuxen utanför Lund i Skåne och bor numera i Vichtis. Tidigare har Annika haft katter, fåglar och kaniner – aldrig en hund. Indy är en av cirka 255 registrerade drevrar i Finland. Han föddes den 6 februari i Imatra och har 9 syskon. Drever är en jaktras som beskrivs som både självständig och envis med mycket stark jaktinstinkt. Indy ska i framtiden jaga tillsammans med sin husse.
  • Kalender

    oktober 2010
    M T O T F L S
    « sep   Nov »
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • Arkiv

  • Kategorier