Jag och sambon har varit på semester i Sverige. Veckan efter semestern skulle vi måla om taket i köket och eventuellt påbörja renoveringen av vardagsrummet.
Därför åkte Indy på långsemester till Norra Karelen med svärmor.
Men våra renoveringsplaner gick i stöpet när vi drog på oss den värsta sommarförkylning världen skådat på åratal.
I stället  blev det framstupa sidoläge på soffan med ett storpack näsdukar.
Men oj så konstigt det kändes att vara hemma utan vårt fyrbenta lilla monster!
Ingen som försöker sova på ens huvudkudde medan man själv försöker sova. Ingen som kräver promenader. Ingen som kommer och buffar på en med en leksak och ivrigt viftande svans.
Nu har vi provat på livet utan hund och vi är rörande överens: Vi gillar det INTE!
Tack och lov så kommer Indy hem i dag. Han kommer vara glad – och givetvis förnärmad för att vi övergav honom i hela två veckor.
Men i morgon tar jag med glädje ut honom på morgonrundan.
För det är inte bara Indy jag saknat – jag har också saknat all vardagsmotion man får med hunden.