Arkiv för ‘Hunduppfostran’ kategorin

Temperamentstest

Publicerad: 07/09 18:54

Indys bror Nemo har varit på ett så kallat temperamentstest.
Här är en film från när man utförde en del av testet!

YouTube Preview Image

Det verkar finnas en uppsjö av olika tester som poängsätter hundars mentalitet, temperament eller andra förmågor som oftast har relevans för brukshundar.
Vissa test är ett måste för att hunden ska kunna göra jaktprov eller liknande och i slutändan viktiga för om hunden kan ställas ut i brukshundsklassen.

Det test som Nemo var med om är inte godkänt för att tävla i brukshundsklass, och bara 4 drevrar har någonsin testats!
Löst översatt så poängsattes följande saker för att avgöra Nemos lynne:
Förmåga att arbeta självständigt
Skärpa/vakenhet
Vilja att försvara
Vilja att kämpa
Nerver/Dådkraft
Temperament
Hårdhet
Vilja att släpppa någon nära
Skotträdsla

Maxpoäng som hundarna kan få är 300 och för sällskapshundar räknas 140-180 poäng som bra resultat.
Tyvärr kan det vara ganska svårt att få plats på ett test eftersom de flesta arrangeras av lokala klubbar som prioriterar sina egna medlemmar först, så om man inte tillhör någon lokal klubb som utför tester kan det vara besvärligt att få hunden testad.
Mellan 30 och 50 euro får man vara beredd på att det kostar!
Och det är förstås frivilligt om man vill testa sin hund eller inte. Många uppfödare uppskattar om man gör det.
Själv är jag lite sugen på att se hur Indy skulle klara sig i ett prov som detta.
Han fick ju trots allt beröm för sin mentalitet av en dommare i specialtävlingen för drevrar förra året!

Åskan går…

Publicerad: 03/07 20:32

… och Indy skäller. Vilket är himla besvärligt när man ligger och sover.
Vi har försökt visa att det inte är något han ska oroa sig för, varit lugna och trygga och allt det där andra som böcker och kloka hundägare tipsat om.
Och att försöka locka vår hund till en trygg plats genom att lägga hundgodis där känns som ett skämt.
Man måste ha en matintresserad hund för att sådant ska funka – inte en som spottar ut hundgodiset när det inte passar.
Så om någon har tips på hur man får en jycke att koppla av trots att åskan mullrar så tas de tacksamt emot!
Denna sommaren verkar bli varm nog att bjuda på mer än ett enstaka oväder…

Ibland är man inte så stolt

Publicerad: 19/08 13:09

Vissa dagar är det ganska frustrerande att vara hundägare.
Och ibland är det så frustrerande att man blir lite småaktig och till och med skäms för att man blir så arg på sin hund som faktiskt inte förstår frustrationen.
Jag har drabbats av en riktigt fruktansvärd sommarförkylning som gått över till en riktigt ovärdig bihåleinflammation.
När man är tjyvtjock av snor i huvudet så vill man bara få en lång och god natts sömn.
Men se – Indy tyckte att jag skulle gå upp strax efter fem på morgonen, eftersom husse klivit upp och gått ut – utan Indy!
Och när husse går upp tidigt och går ut då VET Indy att det vankas jakt och han blev lämnad hemma med en sur matte!
Så Indy satte sig vid dörren och gnällde.
Och gnällde.
Och gnällde.
I tre timmar.
Och matte blev surare.
Och surare.
Och surare.
Ingen av oss gav sig.
Speciellt inte jag eftersom Indy måste lära sig att han inte får som han vill bara han gnäller.
Sambon hade tagit ut honom på en snabb runda så jag visste att han inte var nödig.
Han gnällde bara för att han också ville gå ut. Husse fick ju!
Så när min väckarklocka ringde strax före åtta så var jag måttligt road av att vara hundägare.
Jag muttrade något om att vi gott kunde ge bort hunden gratis till någon.
Men sedan gjorde jag det där småaktiga och dumma som jag verkligen skäms över.
Nä – jag slog inte min hund. Bättre än så begriper jag.
Jag tror inte på att man kan få sin hund att uppföra sig genom våld.
Men jag gick och väckte honom när han somnat om efter vår morgonrunda.
För han hade ju inte låtit mig få sova.
Och det var ju bara dumt. Han förstår ju inte varför jag var på så uselt humör.
Hans gnällande var ju inte illvilligt. Han ville ut och jaga – vilket är hans jobb.
I samma stund som han oförstående tittade upp på mig så kände jag mig så usel och dum.
Vilket jag också var.
Så när jag kommer hem i dag ska jag komma ihåg att han faktiskt inte kommer ihåg att han höll mig vaken.
Att han bara är glad över att se mig.
Och att min frustration är lönlös och inte resulterar i något gott.
Men framförallt ska jag komma ihåg att inte vara barnsligt småaktig mot honom.
För det ligger trots allt på mig att se till att han lär sig att kliva upp när vi tycker det är dags att kliva upp.
Så imorgon när han gnäller klockan fem på morgonen så gör vi om proceduren igen.
Förutom biten då jag väcker honom när han somnat om.

Självständig och envis – jajamän!

Publicerad: 05/05 11:18

I dag på andra promenaden så tänkte jag att jag skulle hitta på lite nytt bus med Indy. Hade läst i Härliga hund om lite olika bus som hundar nappar på och tycker är kul så jag tänkta jag provar att leka död eftersom det kan resultera i lite brottning också – och det gillar Indy.
I princip går leken ut på att man lägger sig ner och låter bli att röra en fena. Efter en stund blir hunden nyfiken och undrar vad man håller på med och när de kommer fram så byter man till en liten brottningslek.
Men inte min hund.
Jag hittade en plats där mossan var varm och lade mig ner.
Och där låg jag.
Indy var inte ett dugg intresserad.
Jag låg stilla lite till.
Indy satte sig ner.
Jag låg jättestilla.
Indy sa pysch och gick lite åt andra hållet och satte sig ner.
Jag låg megastilla.
Indy började gny för att han var uttråkad.
Det var bara att inse. Min hund är inte intresserad av dumma lekar som inkluderar att matte ligger stilla på marken.
Han föredrar fart.
Och våldsam brottning.
Och om matte nu bestämmer sig för att ligga still och vara tråkig så kan han minsann vänta ut hennes dumma nonsens.
För Indy är en Drever. Och med det kommer självständighet och en rejäl portion envishet.
Så nästa gång jag bestämmer mig för att leka den där leken ska jag se till att det är riktigt varmt och skönt så jag kan ligga stilla riktigt länge.
Det är nog det som krävs för att knäcka vår lilla hund.
Mer envishet än vad han har.
Och tålamod.
Så man måste kanske ta med sig en kudde eller så, för man lär behöva göra det riktigt bekvämt för sig.
Det kan nämligen ta en stund …

Indy up!

Publicerad: 19/02 09:29

I går försökte jag lära Indy ett nytt trick – att stå upp på två ben i några sekunder. Inte för att det har någon praktisk nytta – utan för att vi skulle ha kul tillsammans.
Jag kämpade och kämpade. Godisbitar i handen, vägledande rörelser, tydliga kommandon och lite hjälp på traven för att visa vad matte ville.
Indy lade huvudet på sned, följde med när jag hjälpte honom på traven och åt glatt upp godisbitarna.
Men det verkade inte riktigt fastna.
Så jag tog paus. Speciellt eftersom Indy börjat göra alla tricks han kan utan att jag givit kommando – bara för att få godis.

Så i dag skulle jag ta morgonpromenaden. Sambon skulle till en ryggbehandling tidigt på morgonen och jag tänkte att det är dags att Indy återgår till att kliva upp när vi bestämmer att han ska upp – inte när han själv vill vara uppe och ute klockan sju på morgonen.
Så jag lade täcket över huvudet och ignorerade ylandet och gnällandet så gott det gick. En och en halv timme senare lade sig Indy ner med en suck och gav upp. Då fick han sin belöning. Ut på promenad!
Och det var en märkligt lyhörd och uppmärksam hund jag fick med mig. Tänk att bli ignorerad och avvisad kan göra sådan skillnad!
Vi hade jätteroligt på promenaden! Så på prov sade jag: Indy up!
Och där stod min lilla hund på sina bakben och visade att han mycket väl förstått vad jag ville dagen innan.
Han bara väntade på rätt tillfälle att belöna sin matte…

Indy – det bästa med 2009

Publicerad: 30/12 16:52

2009 blev ett speciellt år för mig. Indy gjorde entré och vände upp och ner på vardagen.
Trots att jag fått ändra på mina vanor så kan jag med all säkerhet säga att Indy är en av de bästa sakerna som hände detta sista år på decenniet.
Och att jag fått ändra på vanor innebär också att jag gjort mig av med några ovanor – soffan är mycket mindre insutten än den skulle varit utan min mya fyrfota vän. ;)

I dag har Indy och jag tränat på att springa utan koppel med stor framgång. Det hjälper alltid att matte apar sig lite och blir roligast i världen. Vi har kastat snö och gjort godissök. Dessutom dök Mandi upp så den här näst sista dagen på året var verkligen kalas! Här är några bilder från lekarna i snön!

Det är ljuvligt att få springa fritt – men jag har börjat lyssna på matte!

Det är ljuvligt att få springa fritt – men jag har börjat lyssna på matte!

Indy letar godis i snön — han har blivit en riktig hejare på den här leken.

Indy letar godis i snön — han har blivit en riktig hejare på den här leken.

Kompisen Mandi dök upp till Indys stora glädje. Hon rör sig lite lättare i snön men Indy hänger med ovanligt bra för sina korta ben!

Kompisen Mandi dök upp till Indys stora glädje. Hon rör sig lite lättare i snön men Indy hänger med ovanligt bra för sina korta ben!

Snögubben som husse byggde för några dagar sedan måste undersökas ordentligt!

Snögubben som husse byggde för några dagar sedan måste undersökas ordentligt!

Ensam hemma – ett problem

Publicerad: 17/11 12:07

Den här veckan har Indy lekträff med Mandi varje morgon klockan 07.30.
Matte jobbar dagtid och har lovat att ta ut Indy på första rundan så husse får dra sig en stund till.
I dag på morgonen träffade vi av en slump Mandi med hennes matte. Medan hundarna busade berättades det för mig hur Mandi protesterar mot att vara ensam på dagarna.
I fredags hade tre högar väntat innanför dörren – och när en Gran Danois bajsar är det inte små överraskningar utan ganska stora.
Allt hade varit bra ett tag efter att Mandi vant sig vid sitt omplaceringshem. Men sedan åkte familjen bort över en helg och Mandi fick vistas hos vänner.
Efter detta har hon återigen börjat visa sitt missnöje genom att göra ifrån sig inomhus.
Och Mandis matte är förtvivlad.
Det är tydligt att Mandi är rädd för att bli övergiven.
Men hur fixar man en sådan osäkerhet – speciellt när det handlar om en  omplaceringshund där man inte känner till hela historien om vad hunden varit med om innan?

Den här veckan provar vi med att låta Mandi leka med Indy innan hon får gå hem för att vara ensam i några timmar. Men om någon annan har erfarenhet av ett liknande problem och kan ge några goda råd så tas de tackasmt emot!

Hundkojan

RSSHundkojan

Indy lär Annika Madejska att sitta fint

  • Om Bloggaren

    Annika Madejska är en av 1773 kvinnor som 2005 flyttade från Sverige till Finland. Hon är född och uppvuxen utanför Lund i Skåne och bor numera i Vichtis. Tidigare har Annika haft katter, fåglar och kaniner – aldrig en hund. Indy är en av cirka 255 registrerade drevrar i Finland. Han föddes den 6 februari i Imatra och har 9 syskon. Drever är en jaktras som beskrivs som både självständig och envis med mycket stark jaktinstinkt. Indy ska i framtiden jaga tillsammans med sin husse.
  • Kalender

    oktober 2019
    M T O T F L S
    « maj    
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    28293031  
  • Arkiv

  • Kategorier