Arkiv för augusti, 2009

Glasbitar

Publicerad: 31/08 15:01

Ute på landet där vi bor finns en stor grusgrop. I denna grusgrop har det byggts en bana för hundkapplöpning och en sådan där karusell där man kan träna sin kapplöpningshund.
Men det är förstås inte bara kapplöpningsfantasterna som använder sig av stället – vi lokala rastar våra hundar där och låter dem leka med varandra bland ungtallarna och så finns det de som vill köra motocross i backarna.

I helgen pep det till i sambons telefon. Grannen meddelade att de hittat glas på kapplöpningsbanan. Men det hade inte hamnat där av en olyckshändelse utan någon hade slagit sönder flaskor och sedan placerat ut glasbitarna så de stack upp ur sanden längs med den flera hundra meter långa banan.

Otroligt illvilligt och vansinnigt!
Jag hoppas djupt och innerligt  att den som gjort detta inte är intelligent nog att begripa konsekvenserna. För om personen ifråga förstår vad den gjort så måste det vara en synnerligen obehaglig typ.
Små hundtassar kan skadas ordentligt av en stor bit glas! Det kan vara fullständigt förödande.
Men om man inte bara ser till det – om någon inte har grova gummisulor på skorna kan glaset tränga igenom (vi snackar stora bitar glas), däcken på motocrosscyklarna kan också skäras sönder.

Så himla onödigt. Så himla elakt. Så himla mycket djurplågeri!
Tänk bara om någon – bara för att de tycker att de är så himla roliga eller för att de tycker att friidrott är så himla trist – medvetet skulle slänga ut glas i grusgropen för längdhopparna?
Och om det handlar om någon som tycker hundkapplöpning är djurplågeri så kan jag tala om att det som händer på kapplöpningsbanan i Otalampi är väldigt långt borta från vansköttsel av hundar. Jag har bara sett glada och välnärda hundar som ÄLSKAR att springa. Och de har jätteroligt!
Man ska inte önska andra ont, men jag hoppas att den som gjorde detta själv trampar på en glasbit. That would be charmic justice!

Matvägran

Publicerad: 30/08 19:56

Indy har inte ätit ordentligt på två dagar.
Han är dock i gott skick, nyfiken och pigg som vanligt och gör ifrån sig som han ska. Nåja – lite dålig i magen – men så jätte dålig.
Men det är ju klart man blir orolig. Skålen står där – med frukosten näst intill orörd trots att klockan är närmare åtta på kvällen och Indy borde vara fullt sysselsatt med att sätta i sig sitt tredje mål mat för dagen.
Men han har tuggat på sina ben och satt i sig lite torkad kyckling (vårt nya träningsgodis).
Jag börjar misstänka att maten inte är ”fin” nog.
För någon dag sedan kokade jag nämligen köttsoppa på två stora bitar nötkött. När det bara fanns lite soppa kvar fick Indy lite buljong, kokt kött och kokt morot som topping på torrfodret.
I jämförelse med det så verkar det helt enkelt som köttfärs med grönsaker och ris samt lite keso står sig slätt.
Han äter väl när ham blir tillräckligt hungrig.

För övrigt så har grannarnas Mandi (Indys flickvän om ni minns henne) också matvägrat i ett par dagar. Så en annan bov i dramat kanske är värmen och luftfuktigheten. För det har varit väldigt kvalmigt de senaste dagarna.
Brukar era hundar också äta sämre när det är varmt?

Hunden som lugnande piller

Publicerad: 24/08 22:20

När jag var i USA på min semester träffade jag en liten liten svart hund som hade en stor stor man till husse.
Dessa två var ett sällsynt omaka par – men helt oskiljaktiga.
För första gången i mitt liv träffade jag en hund som var servicehund till någon som lider av post traumatisk stress.
Mannen är veteran – vilket krig låter jag vara osagt – och vissa situationer i vardagslivet är helt enkelt väldigt besvärliga för någon som upplevt krig på nära håll.
Mötet med den lilla hunden gjorde mig nyfiken och när jag kom hem så läste jag på lite mer.

Det visar sig att en del av servicehundarna till just krigsveteraner tränas av kriminella som sitter i fängelse. Programmet kallas för ”Puppies behind bars” och valparna kommer till noggrant utvalda fångar när de är 8 veckor gamla och tränas innanför fängelsemurarna tills de är 15 månader. Valparna är också noggrant utvalda och där är valpens lugna natur det viktigaste.

Förutom att lära sig att hämta telefoner, tända ljuset, dra av stumpor och annat, så lär sig dessa hundar att se till att husse får en bekväm personlig zon så att ingen kommer för nära i folksamlingar. Och de lär sig att vara husses ögon i nacken – de ser till att ingen kommer och överraskar veteranen bakifrån – men framförallt så är hunden den trygga och fasta punkten.
Det krävs nog väldigt speciella hundar för det här – för vi vet ju att hundar i gemen lyssnar till flockledaren och blir flockledaren nervös och rädd så brukar hunden helt enkelt haka på.

Så den lilla lilla svarta hunden tröstar sin stora stora omaka husse och hjälper honom att fungera trots att han lider av post traumatiskt stressyndrom. Låter verkligen bättre än hjälp på burk i form av piller.

Du kan läsa mer här:

http://www.mentalhelp.net/poc/view_doc.php?type=doc&id=28873

http://www.puppiesbehindbars.com/

Hur är människor funtade?

Publicerad: 23/08 19:10

Sommaren går mot sitt slut.
Och därmed är den trygga tillvaron för mängder av söta små djurungar också över.
Hbl uppmärksammar i dagens tidning alla de husdjur som överges samtidigt som familjerna låser sommarstugan för säsongen och återvänder till stan.
Värst är det fortfarande för katterna, men även hundar lämnas åt sitt öde när vardagen gör sitt intrång och det inte längre passar att gå på promenad flera gånger om dagen.

Min fråga är nu – hur tänkte man egentligen när man tog sig an en levande varelse utan att tänka långsiktigt? De flesta vuxna klarar ju av att förstå att ett djur behöver mat, vård och omsorg även under de andra tre årstiderna. Precis som ett barn. Eller en sjuk släkting.
Och våra husdjur fixar inte att ta vara på sig själv i naturen. Det finns en anledning till att de kallas husdjur och är tama.
Nu finns det de som menar att en hund minsann inte är ett barn. Nä, det är det inte, men den är precis lika beroende av sin flock som ett barn är av sina föräldrar.
Och en katt som fått maten serverad två gånger om dagen ur en burk eller påse har inte utvecklat sin jaktinstinkt som en vildkatt – den har inte behövt göra det för sin överlevnad.

Så svaret på min egen fråga är att de vuxna som tog sig an ett husdjur utan att tänka långsiktigt helt enkelt inte tänkte alls. Eller inte vågade säga ifrån när farföräldrarna i sin stora generositet gav barnbarnet en liten sommarkompis.
Men här i Norden, där vi har det så oförskämt bra och där vi är så jämställda och där vi lär oss från tidig ålder att man ska ta hand om sina djur – här borde vi veta bättre.
Problemet med sommarkatter, eller ja sommarhusdjur, har vevats så många gånger i medierna att vem som helst som tänker tanken på att skaffa en katt borde göra det på vettiga grunder.
Det finns liksom ingen ursäkt.
För vi vet.
Vi vet att katten växer upp, att valpen blir en stor hund som måste rastas varje dag och att kaninen behöver mat och en ren bur.
Vi vet att utan oss överlever inte våra husdjur.

Det finns ingen ursäkt.

Indy – the destroyer

Publicerad: 18/08 21:42

I dag sov Indy läääänge.
Och när han väl tagit sig upp var han inte så intresserad av att vara ute. Regnet öste ner och Indy satt på verandan och tittade skeptiskt på mig innan han bestämde sig för att han nog hellre håller sig en stund till.
Så jag tänkte att det kanske var dags för mig att ta hand om bönorna och den gigantiska squashen i grönsakslandet. Indy fick vara i sovrummet under tiden. Tillsammans med en ny tuggpinne, ett ben och två av de nya favoritleksakerna.
15 minuter var allt han behövde.
När jag kom in igen satt han uppflugen i en av de två 70-tals fåtöljerna och viftade glatt på svansen – som om jag varit borta i flera timmar.
I munnen hade han en stor bit skumgummi.
Golvet var täckt av små små bitar skumgummi.
Alla kuddar var hela.
Det var dock inte den andra 70-tals fåtöljen som stod bakom dörren.
Indy hade lyft på sittdynan och sedan ägnat sig åt att dra ut så mycket stoppning han bara kunde och sedan tuggade han den i småbitar. Indy var jättestolt över sitt storverk.
Jättestolt.
Själv satte jag mig trött på soffan och inväntade sambons återkomst från skjutbanan.
Sedan fick HAN städa upp efter SIN jakthund.

Den som gömmer han har…

Publicerad: 17/08 00:56

Indy är hunden i den tecknade serien som gräver ner sina ben…
För ett tag sedan hittade jag honom grävandes i min stora kruka med rosa kallor (jag är otroligt stolt över att jag fått dem att växa så fint i trädgården!).
När jag tittade närmare förstod jag varför. Tätt intill löken till min vackra växt låg ett litet litet ben som Indy tydligen gömt i krukan innan jag ens hunnit sätta löken.

Och i dag har han ägnat en bra stund åt att täcka över sitt tuggben i soffan med sin filt och ett gäng soffkuddar. Vi fick oss ett gott skratt – det var ungefär som med ett litet barn och att leka tittut. Om benet är under kudden så vet INGEN var det är. :)

Indy har också fått ett gäng riktigt stadiga leksaker. Han är nämligen en ihärdig liten ”tuggare”. En favoritsysselsättning är att ligga intill matte på soffan och tuga för att förstöra. Han går liksom riktig in för det.
Först vrider och vänder han på leksaken tills han hittar den veka punkten. Sedan sätter han tänderna i leksakens mest känsliga del. Och han ger sig inte förrän han tuggat av den bit han bestämt sig för.
Det går med andra ord åt leksaker här i Rauhalantorppa.
Mjukisdjur är en favorit att ha sönder. Det kommer ju ut så mycket härligt vitt fluff!

Vet någon var man kan köpa de där leksakerna som zoo:n köper till tigrar? verkar som om Drevrar och tigrar har en del gemensamt…

Semestern är över

Publicerad: 15/08 15:17

Vardagen är tillbaka efter semestern. Och Indy verkar lättad.
Han är lite sur på mig för att jag varit bortrest så mycket. Efter en gemensam semester med sambon så var jag bara hemma i tre dagar innan jag åkte vidare till USA i 10 dagar och Indy har inte varit sen med att visa sitt missnöje.
Men nu har allt stabiliserat sig.
Jaktsäsongen närmar sig också och indy ska få en hund-gps och få börja känna på kaninjakt. dessutom ska vi gå valpkurs med honom så fort vi hittar en kurs. Någon som har tips på kurser i närheten av Vichtis/Esbo/Helsingfors?

Hundkojan

RSSHundkojan

Indy lär Annika Madejska att sitta fint

  • Om Bloggaren

    Annika Madejska är en av 1773 kvinnor som 2005 flyttade från Sverige till Finland. Hon är född och uppvuxen utanför Lund i Skåne och bor numera i Vichtis. Tidigare har Annika haft katter, fåglar och kaniner – aldrig en hund. Indy är en av cirka 255 registrerade drevrar i Finland. Han föddes den 6 februari i Imatra och har 9 syskon. Drever är en jaktras som beskrivs som både självständig och envis med mycket stark jaktinstinkt. Indy ska i framtiden jaga tillsammans med sin husse.
  • Kalender

    augusti 2009
    M T O T F L S
    « jul   sep »
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
    31  
  • Arkiv

  • Kategorier