… somnar man ibland! Speciellt om man busat i mattes knä och det är så där mjukt och bekvämt i soffan!

Indy med en av sina favoritleksaker – den jättestora igelkotten.

Dagens snöblandade regn föll inte Indy i smaken.
När han blir lite frusen under promenaderna brukar han sätta sig på sin kudde framför brasan och titta uppfordrande på oss.
Det slapp han i dag. Matte hade redan fixat med värme och tuggben medan Indy och husse var ute i slasket.

I väntan på våren så värmer brasan!

Det har varit lite tyst här för jag har opererats i axeln.
Skriva inlägg är inte det enklaste när man plötsligt bara har en hand att tillgå…
Första natten efter operationen blev jag kvar på sjukhuset, men sedan fick jag komma hem. Indy tyckte att jag luktade himla konstigt och nosade ordentligt på mina byxor. När jag satt mig ner kom han åt att nosa vid axeln som opererats och hunden blev som förbytt. Nosade försiktigt och började sedan slicka mina fingrar på handen som ligger i mitella.
6 veckor med armen i paket och jag vet inte när jag kan hålla i ett koppel igen… Saknar redan våra morgonrundor och lite bus med vårsprallig hund!
Men Indy verkar tålmodig än så länge så det ska nog gå!

De senaste dagarna har Indy fått finna sig i att ha jackan på sig under promenaderna tidigt på morgonen och sent på kvällen.
För att vara Drever har han nämligen väldigt kort päls. Nog har han underullen, men han har ändå haft svårt att klara kylan utan problem.
Inte helt olikt matte med andra ord. ;)

Något som dock är lätt att glömma bort är att tassarna också tar stryk av kylan. De blir lätt uttorkade och kan få blödande sprickor. Hos oss håller vi efter trampdynorna med lite Helosansalva.
Grannarna Mandi och Aku har däremot så känsliga tassar att sådana här köldgrader innebär tossor.
Vi är tacksamma för att vi slipper dem i alla fall.
Med tanke på hur mycket Indy avskyr jackan…

I dag fyllde Indy 2 år.
Eftersom vi varit bortresta blev det ingen hund-tårta i år, men han fick fint kött till middag och ett stort grisöra till efterrätt.
Och massa bus ute i snön förstås!

Födelsedagsvovven!

Det var en orolig natt hemma hos oss. Eller ja – Indy var inte riktigt bekväm någonstans.
Än kröp han upp och sov mellan oss i sängen, bara för att i nästa stund kliva över min mage och hoppa ner och vandra över till fotöljen.
Vid tvåtiden var vi dessutom ute på en kort kiss-tur i trädgården då Indy sagt ifrån om att han behöver gå.
Men inte hjälpte det.
Det var ett evigt vandrande, rullande, pustande och bökande.
När det tillslut var dags att gå upp var jag allt annat än utsövd.
Jag förbannade tyst den dagen vi skaffat hund och framförallt sambon som en dag då Indy var valp låtit honom komma och sova i sängen…
När jag åkte hemifrån sov dock pojkarna fortfarande – nu hade de ju gott om plats att breda ut sig på.

Vid klockan tio ringer min telefon.
En upprörd sambo berättar om något stort hårigt och äckligt.
När han sansat sig något blev han mer begriplig.
Indy hade vaknat och börjat kräkas.
Och efter några hulkande avgrundsljud levererade han en hel sork.
Inte undra på att han haft svårt att sova…

Nu är vi tillbaka från veterinären.
Veterinären med en ängels tålamod…
Indy HATAR att åka dit. Han blir hysterisk, försvarar sig med alla medel mot allt – utifall att det skulle göra lika ont som att ta blodprover…
Det där antikroppstestet efter första rabiesvaccinet har verkligen satt sina spår…
Efter många om och men så fick veterinären ta en ordentlig titt på Indys utslag och efter att ha sett efter inne i öronen också kunde det raskt konstateras att Indy åkt på en öroninfektion igen.
Det är allt nosande i snön som ställer till det – snöns skare har rivit upp huden i kanten på hans öron och sedan har det blivit inflammerat och dessutom har Indy fått in bakterier i öronen via snön.
Så nu ska han få örondroppar och samma medicin på kanten på örat i en vecka – sedan är förhoppningsvis alla infektioner borta.

Men Indy surar.
Det här var INTE hans bild av en trevlig dag med matte…