Nu är Mandy steriliserad. Det innebär att Indy slipper yla under hennes 3 löpperioder per år.
Men bara någon vecka innan Mandy åkte till veterinären så flyttade två otroligt söta små Husky-flickor in i andra änden av åkern…
Så nu återstår det att se om Indy blir lika till sig när Ines och Minni löper…

Fast än så länge tycker han mest att de luktar konstigt och är märkliga. Förtsa gången de träffades slickade Minni Indy på nosen och han flög bakåt – som om han stuckit huvudet i en myrstack. Sedan dess har han så sakta vant sig vid de två karska tjejerna och numera så leker de lite försiktigt.
Indy är fortfarande kopplad när han träffar dem eftersom han förmodligen skulle ta i för hårt. De får växa till sig lite mer innan vi vågar låta dem springa tillsammans i hundgården.
Men visst är han glad över några nya kompisar!
Man får bara hoppas på att de förblir vänner även när tjejerna blir större.

I dag kan man i på Husis hemsida läsa om dvärgbandmasken som man riskerar att få med sig hem från utlandsresan. En Echinococcus-infektion är inte att leka med och därför bör man verkligen vara försiktig om man haft med sig hunden till ett land där masken finns. Och tyvärr är det många europeiska länder som är drabbade…
Visst kan det verka onödigt att leta upp en veterinär som kan avmaska hunden precis innan man åker hem igen – men att dra med sig infektionen hem till Finland kan få förödande konsekvenser.
Så slarva inte med avmaskningen på väg hem från semestern. Och avmaska en gång till när ni kommit hem.
Det är bättre att vara på den säkra sidan. För vem vill ha maskfyllda cystor i hjärnan?

I dag har jag och Indy firat midsommar på tu man (eller tass?) hand.
Husse är iväg och firar med vänner medan jag och Indy tar det lugnt.
Vi har haft en riktigt skön dag.
Ätit lite, tagit små lurar, lekt, promenerat och på kvällen fick jag en midsommartallrik och Indy blev bortskämd med lite ekologisk köttfärs och keso till middag.
I dag insåg jag också att det var riktigt länge sedan som jag hade en hel dag då jag inte behövde göra någonting.
Och det enda jag ville göra var att hänga med hunden.
Det är sådana här dagar då man inser hur lyckligt lottad man är med en trevlig, social och kelsjuk hund.
Och jag förstår att det finns undersökningar som visar att människor som har husdjur är lite lyckligare och mår lite bättre.
För i dag visade Indy mig hur man kopplar av – på bästa jycke-sätt.
Det var länge sedan jag haft en så avslappnad dag.
Nu ser jag fram emot några veckors ledighet – och jag hoppas att jag lyckas kasta bort en del måsten och ta lite mer exempel av Indy.
Iband är det bättre att ta en liten lur istället för att jaga dammråttor.

Indy har utvecklat en ny taktik för att få vara ute längre på promenad.
Han har nämligen upptäckt att om han kakkar – då vänder vi och går hemmåt igen.
Så nu håller han sig.
Allt vad han orkar.
Det kanske bör påpekas att våra promenader med Indy aldrig är korta från första början. Minst 40 minuter och minst 5 gånger per dag.
Men Indy skulle kunna vara ute i tre timmar om han bara fick.
Resultatet av hans nya taktik är att när han till sist kakkar – så har han inte så mycket koll på hur det hela sker.
För trots att Indy håller sig, så vinner ju naturbehoven i slutändan – med resultatet att han får sätta sig där han går eller står när behoven bokstavligen tränger på…
Det är tur att det finns påsar.
Men det är ganska trist att behöva kliva upp en bra stund tidigare för att komma i tid till jobbet på morgonen.

Bättre sent än aldrig tänkte jag och grävde en ny rabatt.
Indy fick sitta i sin långa lina så länge och leka med krukan från eldkaprifolen jag satte under en av björkarna.
Jag satte alla doftliljor jag köpt och några andra blomsterlökar, täckte över och gick vidare för att sätta lite örter vi fått med oss hem i dag.
Jag vände ryggen till i kanske 3 minuter.
Det skulle jag aldrig ha gjort.
Trädgårdsmästar-Indy hade gjort processen kort med min nya rabatt.
Det matte grävde ner – det skulle han minsann gräva upp!

Här skulle mattes doftliljor växa…

Och trädgårdsmästaren själv var himla nöjd!

Trädgårdsmästaren Indy – med bevis på nosen…

Det kanske bör tilläggas att när jag började gräva i trädgården hade vi precis kommit hem från en promenad på över en timme.
Det finns energi så det räcker och blir över i en Drever!

Indy har fått 7 nya syskon!
Helsyskon dessutom – kullen har samma mamma och pappa: :)
De föddes redan den 9 maj och nu börjar det bli riktigt kul att titta på dem på kennelns hemsida där de har en webcam.
En av valparna har en prick i nacken precis som Indy, men sambon säger att det inte spelar någon roll hur lik Indy valpen är – det blir inte en hund till.
Och nog räcker det med en överaktiv Drever.
Men det är kul att titta på dem och drömma lite.

Myggår.
Sambon säger att det redan är lika illa här hos oss som det brukar vara mitt i sommaren i Norra Karelen.
Som den skåning jag är tycker jag förstås att det är olidligt.
Och jag är inte ensam om att tycka det.

I dag var Indy med oss när vi lade väv över grönsakslandet så att vi förhoppningsvis har en massa grönsaker att skörda om någon månad.
När vi kom tillbaka in hade Indy en uppsjö av stora knölar där myggen bitit. Vi pratar inte 5-6 stycken – vi pratar typ 20 eller mer.
Och då har han ändå på sig ett halsband som ska skydda mot både fästingar och myggor!

Så nu undrar jag – vilka är era bästa tips på hur man kan hålla myggen borta? Och finns det något som lindrar när knölarna väl är där?
Vad ska vi annats med en hundgård till om han inte kan vara ute…