I hettan försöker vi hitta olika sätt att låta Indy få lite hjärngympa men samtidigt svalka sig.
Bästa tricket än så länge är att lägga några isbitar i hans vattenskål.
Han försöker nämligen fånga dem – med ganska blandad framgång.
Först försöker han lapa upp dem.
Sedan försöker han tugga i sig vattnet och isbiten.
Uppstår tillräckligt med frustration tar han till tassen.
Men hans lycka när han får tag i en är stor!
Och vi vet att han får i sig vatten och att han håller sig så sval som möjligt.
Fast sedan måste vi torka golvet…
Indy själv tassar bort till sovrummet där fläkten står på.
Vi har en känsla av att det är där han kommer att hänga större delen av sommaren.

Indy och jag sitter och väntar.
Inte Indys starkaste sida. Han gnäller och springer mellan fönstret i vardagsrummet och i hallen.
Under min sjukledighet har vi nämligen fått promenadkompisar!
Grannen som äger husky-flickorna Minni och Ines och jag har börjat umgås mycket mer och vi försöker bli av med några sambokilon tillsammans – vilket också har gett våra hundar en massa social träning eftersom de får följa med på de flesta av våra långa promenader.
När det var som varmast under påsken fick hundarna stanna hemma, men i dag ska vi ut på en 7 kilometersrunda tillsammans.

Indy hade innan detta aldrig varit på promenad med andra hundar – och inte Minni och Ines heller. Och eftersom de alla är unghundar så blev det lätt kaotiskt i början. Men det tar sig!
Oftast så är det Minni och Indy som slåss och leker den första biten av promenaden, men sedan börjar de nosa runt och leta roliga dofter och hålor att titta extra på.
Och hittar en av dem något spännande så rusar ALLA dit.
Då lite trassligt blir det med tre koppel. Dessutom är jag ju fortfarande sjukledig och har i princip ingen nytta av min vänstra arm ännu så grannen får oftast lösa trasslet åt oss.
Men roligt har vi alla fem!
Så nu sitter Indy och jag och väntar, för klockan 10.00 bär det av!

… somnar man ibland! Speciellt om man busat i mattes knä och det är så där mjukt och bekvämt i soffan!

Indy med en av sina favoritleksaker – den jättestora igelkotten.

Dagens snöblandade regn föll inte Indy i smaken.
När han blir lite frusen under promenaderna brukar han sätta sig på sin kudde framför brasan och titta uppfordrande på oss.
Det slapp han i dag. Matte hade redan fixat med värme och tuggben medan Indy och husse var ute i slasket.

I väntan på våren så värmer brasan!

Det har varit lite tyst här för jag har opererats i axeln.
Skriva inlägg är inte det enklaste när man plötsligt bara har en hand att tillgå…
Första natten efter operationen blev jag kvar på sjukhuset, men sedan fick jag komma hem. Indy tyckte att jag luktade himla konstigt och nosade ordentligt på mina byxor. När jag satt mig ner kom han åt att nosa vid axeln som opererats och hunden blev som förbytt. Nosade försiktigt och började sedan slicka mina fingrar på handen som ligger i mitella.
6 veckor med armen i paket och jag vet inte när jag kan hålla i ett koppel igen… Saknar redan våra morgonrundor och lite bus med vårsprallig hund!
Men Indy verkar tålmodig än så länge så det ska nog gå!

De senaste dagarna har Indy fått finna sig i att ha jackan på sig under promenaderna tidigt på morgonen och sent på kvällen.
För att vara Drever har han nämligen väldigt kort päls. Nog har han underullen, men han har ändå haft svårt att klara kylan utan problem.
Inte helt olikt matte med andra ord. ;)

Något som dock är lätt att glömma bort är att tassarna också tar stryk av kylan. De blir lätt uttorkade och kan få blödande sprickor. Hos oss håller vi efter trampdynorna med lite Helosansalva.
Grannarna Mandi och Aku har däremot så känsliga tassar att sådana här köldgrader innebär tossor.
Vi är tacksamma för att vi slipper dem i alla fall.
Med tanke på hur mycket Indy avskyr jackan…