Alla hundägare har nog någon gång undrat över huruvida deras fyrfota kompis hamnar något under strecket för medelintelligensen för hundar…
Själv har jag undrat när Indy sitter och skäller på sin egen spegelbild i fönstret på andra sidan rummet…
Eller när han sitter och slickar på vardagsrumsfönstret…

En annan som funderat är Allie som skriver bloggen Hyperbole and a Half. Ett ritkigt underhållande inlägg på engelska.
Läs och få er ett gott skratt!
Dessutom kan jag i princip lova er att ni inte kommer ifrågasätta er hunds intelligens igen!

Indy gillar sina rutiner.
Och det finns en hel del av dem.
Som att när man kommer hem från första morgonrundan så ska matte äta frukost i soffan och Indy ska sova i mitt knä.
Eller på kvällen när det är läggdags, då ska man ut på en snabb kissrunda i trädgården innan man kan gå till sovrummet.
Fullständigt orubbliga rutiner.
Rutiner som gör honom lätt förvirrad när de blir ogenomförbara.
Sedan har vi Inspektörs-rutinen.
När vi kommer hem med kassar av något slag – oavsett om de innehåller dagens tomma matlåda från jobbet eller matinköpen — så måste Indy kontrollera innehållet.
Han hinner knappt hälsa i sin iver att inspektera kassarna.
Hela huvudet åker ner i påsen och kommer inte upp förrän inspektionen är färdig.
Han tar aldrig någonting eller slickar på något eller så. Han vill bara kolla läget liksom.
Om där finns något speciellt åt honom.
Vilket det ofta finns – men då väntar han snällt tills vi packat upp och ger honom hans tuggis.
Enda gången han blivit riktigt besviken var när jag kom hem från ett byggvaruhus med några kakelplattor och en burk fuktspärr.
Då stoppade han huvudet i påsen, fnös och gick med ett förolämpat uttryck tillbaka till sin kudde framför brasan.
Han är tydligen inte lika exalterad över basturenoveringen som jag och husse är…

Vi har gäster från utlandet just nu, och i går tog de med sig Indy på en runda.
De fick sele och flexikoppel på hunden – Indy älskar att studsa runt i snön i hög fart och han behövde verkligen motionen.
Efter en stund kommer de tillbaka ganska andfådda…
Indy hade fått upp ett spår på en hare och drog iväg skällandes med nosen i marken. Normalt sett är detta inte ett problem för efter 8 meter tar linan slut.
Men givetvis var detta gången då linan till flexikopplet gick av!
Och att få fast en Drever som fått upp ett spår är allt annat än enkelt…
Det blev en jakt över grannens tomt och veranda och in mot skogen där rymlingen åkte fast efter en glidtackling.
Man kan lugnt säga att vår hund gjorde ett intryck på gästerna.

Har någon tips på hur man får hunden att åtminstobe LÅTA en klippa klorna?
Vi har försökt med ALLT känns det som …
Göra en mysig stund av det, plocka fram kloklipparen varje dag och bara nudda tassarna, titta på klorna och hålla i tassarna varje dag, mutor  med korv och till och med munkorg…
Allt går bra ända tills vi faktiskt klipper den första klon.
Sedan är det fullskaligt krig!
Det är sanslöst hur mycket motstånd en hund på 16 kilo kan göra.
Han rycker bort tassarna, hugger mot händerna, biter i klosaxen och gör allt för att det ska bli omöjligt att få ner längden på klorna.
Och sådan har han varit ända sedan han kom till oss som valp.
Visst har jag råkat klippa lite för mycket någon gång – det kan ju skrämma vilken hund som helst – men redan innan dess var han omöjlig.
Någon som har några knep?
För jag börjar tröttna på hans motstånd…

I dagens HBL kan man läsa om hur låga straff som utdöms för djurskyddsbrott.
För att inte tala om att en del av förövarna får tillbaka sina djur – trots att de dömts!
Som mannen i Åbo som hängde sin hund ut från balkongen i 5 timmar. Tack och lov överklagades detta och hunden är än så länge inte återlämnad.

Utredningarna när det gäller dessa brott är ofta bristfälliga på grund av bristande kunskaper hos poliser och att straffen varierar beror på att det finns mycket rum för tolkning i lagen.
Vid årsskiftet införs en ny lag men djurrättsorganisationer befarar att den fortfarande inte kommer hjälpa.

Däremot så kan DU hjälpa. För om samhället visar att de inte accepterar att folk missköter sina djur och anmäler djurplågare så kanske det kan tvinga poliser och rättsväsende att utbilda sig.
Om vi ser åt andra hållet och tänker att ”jag ska inte blanda mig i” – då hjälper man ju i praktiken djurplågaren att fortsätta med sina övergrepp.
Så om du ser djur som far illa – ANMÄL!
Dra ditt strå till stacken. För hundar, katter, kor, hästar och grisar har ingen möjlighet att lyfta luren och ringa polisen.