I dag åkte jag och Indy till veterinären i Gamlas för att ta ett blodprov. Vi planerar en utflykt till Sveriges vackraste landskap Skåne i November och då måste man kolla antalet rabiesantikroppar i hundens blod. Det var inte en helt lätt affär. Han fick munkorg på sig och en sköterska kom in och hjälpte till att hålla och prata lugnande. Han jobbade hårt på att komma undan och gnydde riktigt hjärtskärande…

Efter att vi tagit provet gick vi ut för att ta ett urinprov. Det är illa nog när man själv måste lämna urinprov, men att fånga kiss från en hund innan det är försent var inte så lätt… Tack och lov hade jag fått ett par gummihandskar med mig – men inget lock till burken. Så där gick jag i down town Gamlas med en valp som drog och stretade för att han inte blivit socialiserad ordentligt och en burk med hundkiss som skvätte runt medan jag försökte parrera hundens lyckliga utfall mot förbipasserande.
Efter allt detta besvär får ni hålla tummarna för att Indy har tillräckligt med antikroppar för att få åka på semester till Skåne!

Efter turen till veterinären bar det av till centrala Helsingfors för att öva lite på att vara i stora folksamlingar och möta massa människor som inte alla vill säga hej till en liten ivrig valp. (Den där socialiseringen som jag pratade om innan.)
Mitt i största korsningen på Mannerheimvägen var det bajsdags…
Där stod jag och undvek med nöd och näppe att Indy kakkade på mina skor medans folk fnissade åt den illa valda toalett-platsen. Men kommer man från landet så vet man inte att spårvagnsspår är mindre lämpliga avträden…
Vi tog en snabb vända in till Husis redaktion och hälsade på. Indy visade chefredaktören att han minsann kan räcka vacker tass och så tankade vi upp på lite  vatten innan vi begav oss upp till Stocka för att köpa en leksak.Jag föll för de kommersiella makterna och det blev en halloweenpumpa stoppad med två mindre leksaker som Indy kan dra ur munnen på pumpan. Väldigt lyckat inköp för han älskar den – vilket också innebär att livslängden inte blir så lång….

Sedan tog vi en rask promenad genom city. Tyvärr hade Indy av stressen blivit dålig i magen, så strax mittemot Akademen var det dags igen – kakka på trottoaren.
Jag sade att han var dålig i magen va?
Hur plockar man upp det??
Jag gjorde som varje ansvarsfull hundägare och gjorde mitt bästa för att reparera skadan. Nu var det slut på bajspåsar.
Men intill Runeberg var det dags igen.
Bara till att improvisera – leksaken åkte ur sin påse och hundbajset skopades upp.
Sedan var det bara att ta sig hem så fort som möjligt.
Hade han kakkat en endaste gång till hade jag förvandlats till en dålig hundägare som inte plockar upp efter sin jycke – jag hade inte en enda påse kvar.
Så nu vet jag det.
Nästa gång vi åker in till stan tar jag med en rulle påsar.