De som ofta åker på hundutställningar utomlands eller av annan anledning reser mycket med sin hund vet säkert om att reglerna för att resa med hun har ändrats från årsskiftet. Men de som bara tar med sig hunden någon enstaka gång kanske missat att man numera måste behandla sin hund mot bandmask senast 1 dygn innan man reser tillbaka från Sverige till Finland.
Detta beror på att man hittat den farliga bandmasken (Echinococcus multilocularis) hos räv i Sverige och man vill förhindra att bandmasken sprids vidare.
Du kan läsa mer på Eviras hemsida!

Det är ju ett tag sedan National Geographic publicerade artikeln ”How to Build a Dog” men eftersom det tog mig ett tag att leta fram den och faktiskt läsa den så tänkte jag att det kanske var fler som missat.
En boom i forskningen kring hundars gener har nämligen resulterat i en ganska oväntad upptäckt.
Det visar sig, tvärt om till vad man kan tro, att det är några få sekvenser gener som bestämmer vilken storlek, färg, benlängd etc. en hund kommer att få.
Skillanden i kroppsstorleken på en tax och en Rotweiller till exempel står att finna i sekvensen av en enda gen!
Givetvis så tror man att man efter att ha kartlagt hundarnas gener ska kunna ta hjälp av detta för att klura ut hemligheten bakom genetiska sjukdomar hos människor.
Själv är jag väldigt fascinerad över det faktum att Indy har mycket mer gemensamt på ett genetiskt plan med sin flickvän Mandy som är Grand Danois än vad jag någonsin anat.
Men jag tror fortfarande inte att blandrasen Drever/Grand Danois vore en hit.
Tack och lov är Mandy numera steriliserad och orsakar inte Indy kärleksbesvär på samma sätt längre.

Dagar som denna, när snön yr och plogarna inte hunnit med att röja drivorna ur vägen, noterar jag en viss belåtenhet hos alla bilförare som passerar mig och Indy på morgonpromenaden.
De har ett uttryck av lättnad i ansiktet – vilken tur att jag inte måste vara ute i det här vädret med en hund!
Men tyck inte synd om mig och tro inte att jag förbannar min belägenhet.
I början när jag var ovan så avskydde jag morgonpromenaden med hunden. Nu älskar jag den!
Det kan bero på att Indy numera sover till tio på morgonen – men jag har också vant mig och lärt mig att njuta av en stund för mig själv.
Även dagar som denna – när det är tungt att gå i snön, glasögonen immar igen, snoret rinner under näsan och det känns som om jag för stunden har fler gener gemensamt med en snögubbe än mina föräldrar.
Kanske inte så värdigt – men väldigt trevligt.
Så tack Indy för att du drar ut mig i ovädret! Det är ett sant nöje!

Indy och jag ute i snöyran en söndag morgon.

Mitt monster fyller 3 år i dag!
Känns som om det var i förra veckan vi körde till Imatra och hämtade honom från hans uppfödare!
Under dessa tre år har han berikat vårt liv på landet – även om man stundvis vill ge bort honom till första bästa främling som passerar… ;)
Som när han åt upp min klocka.
Eller när han tuggade sönder husses bok.
Eller när han kissade på grannens hund…
Fast sedan göra han de där sakerna som får en att fullständigt smälta.
Då man förlåter honom allt.
Han är verkligen en riktigt mysig hund och han har ett fantastiskt lynne.
Känns som om vi vann högsta vinsten när vi fastnade för den lilla valpen med fläcken i nacken!
Fast så känner ju alla hundägare. Att deras hund är bäst, mysigast och finast i världen.
Och vår bästa hund i världen ska få ett riktigt fint köttben i kväll.
Fastän han med ganska stor sannolikhet inte har en susning om att i dag är en speciell dag.
Grattis Indy!
Och lyckans oss som fick ta hand om just dig från den där kullen på 10 valpar!

Indy under de första veckorna hemma hoss oss. Hans Kong med leverpasta var en favoritleksak då. I dag står leverpasta inte så högt på hans favoritlista…