I dag på morgonen tog husse med sig Indy och åkte bort för att fira jul.
Själv blev jag kvar med det sista av städningen.
Eftersom jag har hört att det är trevligt med ett rent och fint hus – speciellt när man har husvakter över jul – så tänkte vi att det nog blir lättast att jag tar dammsugningen när Indy inte är här och kan ”hjälpa till”.
Men här sitter jag och bloggar klockan halv nio på kvällen utan att ha dammsugit en enda kvadratcentimter.
För usch så trist att dammsuga!
Speciellt när man inte har en galen hund som hoppar runt och gör tokiga utfall mot snabeldraken.
Så jag tar tillbaka allt!
Kom hem med hunden så att det åtminstone blir lite roligare att jaga dammråttor!

… är allt som gömmer sig i den!
Promenaderna med Indy i snön är väldigt underhållande just nu.
Han hoppar runt i det tjocka snötäcket – ungefär som Tigger i Nalle Puh – och kör ner huvudet på vartenda ett ställe där det verkat finnas något spännande.
I går grävde han frenetiskt i en snövall och en stackars förskrämd liten åkersork fick brått att lämna sina gångar.
Vi utnyttjar förstås snön till att göra lite godis-sök – något som oftast resulterar i så mycket glädje att Indy far runt som en skottspole och blir helt vild i blicken.
Tyvärr har det också resulterat i en död vante eftersom Indy i ivern börjde nafsa efter min hand och lyckades dra upp ett hål i den…
Något han inte gjort sedan han var valp så jag får skylla mig själv som eldade upp honom så mycket. :)
Men det är roligt att se honom så nyfiken och ivrig!

Jo, jag vet att det är lite töntigt att ge julklappar till hunden.
Han begriper ju inte riktigt att julafton är en speciell dag. Men faktum är att Indy gillar att öppna paket.
Vi brukar göra lådor med honom där vi gömmer godisbitar i tidningspaper – som en aktivitetsleksak bara det att den är billigare.
Då vi gör likadant med julklapparna. Slår in ett gott tuggben. Eller en leksak med lite godisbitar så han vill riva upp pappret för att komma åt det goda.
I år får han några grissvansar och en pipleksak som inte ens slutar pipa om det går hål på den.
Vi får väl se när jag ångrar just den julklappen! ;)

Indy fick tillslut sin hänmd…
På det här med kloklippandet alltså.
I går kväll blev det tyst. VÄLDIGT tyst.
Så där som det bara blir när barn eller hundar gör något de VET att de inte får.
Där i sängen låg han – och såg så otroligt nöjd ut.
Kloklipparens saga är all – handtaget är så söndertuggat att det skaver sönder handen om man försöker använda den.
Vad Indy inte räknat med är i att världen är FULL av kloklippare!
Det må stå 1–0 i matchen till Indys fördel. Men matte och klosaxen kommer igen i andra halvlek!

Husky-flickorna löper…

Just när Mandys ägare steriliserat henne och vi trodde att vi äntligen skulle slippa en rastlös, ylande och olycklig hund med jämna mellanrum – så flyttar TVÅ tikar in nästgårds.
Fastän det är otroligt enerverande att lyssna på Indys ylande dagarna i ända kan man ju inte låta bli att tänka tanken på hur det skulle kunna se ut om det råkade bli en kull valpar…
En brun/vit Husky med förkorta ben…
Eller en grå/svart Drever med spetsöron…
Det är nog bäst att vi håller ordentligt i hundarna! ;)

I dag blir det på kort tid dubbel-inlägg på bloggen!
En av cheferna har nämligen nyligen flyttat och hans hund Svenni gav uttryck för en viss skepsis inför det nya lägenheten.
Så här kommer ett inlägg från Hyperbole and a half till chefen!
Det finns hundar som har svårare för flytt än Svenni!

PS: Jag skrattade så jag grät!